Raphael Mabo : Tack Sverige

Sveriges nationaldag handlar för mig om att fira mångfalden och mångkultur. Sverige som land består av en blandning av olika folk som genom historien har inspirerats och hämtat in delar från andra kulturer. Många traditioner som vi i Sverige förknippar med ”typiskt” svenskt är varianter på traditioner och kultur som finns även i andra länder.

Vi människor hör samman, vi vi har den här planeten tillsammans och det är naturligt för oss att inspireras och influeras av vår omgivning. Influenserna från om världen har kommit genom resor och handel, där inte inte bara handelsvaror har utbytts utan även tankar, idéer, kultur. Och Sverige har befolkats genom olika människors invandring och beblandning, det är även väldigt svenskt.

Idag är omvärlden närmare oss än någonsin – genom internet och snabba medier så lever vi en gränslös värld där vi enkelt och snabbt kan komma i kontakt med andra kulturer, influenser och inspiration. Även så långt bort som på andra sidan jordklotet. Vi kan ha kontakt med hela världen!

Idag njuter jag av en skön sommardag, i sol och värme, och känner glädje och tacksamhet för livet och att jag föddes här.

Jag tror inte på nationalstater, eller stater och länder överhuvudtaget. Jag tror på människor och på planeten. Öppna gränser istället för murar. Jag tror på mångfald och det mångkulturella samhället. Murar skapar konflikter och osämja, jag tror på att bygga broar och mötas istället.

Världen består av många orättvisor och samhällen där vissa är mer demokratiska och andra mer diktatur, det är så vi människor har valt att leva. Jag önskar alla frihet och att få leva i demokrati. Världen skulle vara enklare om vi människor kunde upphöra med att vara så rädda för varandra.

I grunden är vi människor ljusvarelser som har en fysisk kropp, ljuset och kärleken finns inom oss alla, sen kan vi vara i olika kontakt med detta ljus. Vi alla har vår resa och vi gör det bästa vi kan utifrån de erfarenheter vi har, medvetenhet vi har tillgång till och det vi möter i varje nu. Detta är varken bra eller dåligt, bättre eller sämre, mer fel eller mer rätt. Det är bara så det är, just nu.

Att möta existensen som den är ger mig tacksamhet och avslappning.

Annonser

Raphael Mabo : Att lyssna, leva och vara kärleken nu

Att lyssna är att leva i verkligheten, att se med ögon på det som finns här och nu, att ta in intrycken och låta det beröra inuti. Att även tillåta att blunda och låta hörsel och dofter nå själen och verkligen känna, det är att leva nu. Att finnas med det som känns, är, upplevs, just nu.

Jag är så tacksam att jag kan höra fåglarnas sång, vilken gåva det är. Att känna dofterna från naturens blommor och fukten från regn. Varje gång en fjäril dansar förbi så blir jag glad. För det har börjat att bli ont om dem.

Kärlek är att plantera och sköta om blommor. Det är livet. Håller vi på att lämna naturen genom internet, virtual reality och elektronisk underhållning? Fröjden att känna bara fötter i gräset är obeskrivligt. Att känna vinden mot kroppen, solen mot pannan och håret blött av regn.

Människan söker härska över naturen, men våra samhällen har byggts utan hänsyn till naturen, Jorden, djuren… Nyheterna fulla av krig och otrevligheter, medan miljöförstöring breder ut sig, klimatförändringar smälter glaciärer och Moder Jord gråter. I samhällsdebatten vill man skuldbelägga människor på flykt undan krig, det är som att mänskligheten är i krig med sig själv och mot naturen.

Så mycket smärta, så mycket sorg, elände och hat i världen.

Andas, känn kroppen, känn livet och känn hjärtat. Andas ner i hjärtat. I hjärtat finns essensen av liv. Stanna med livet, stanna i hjärtat. Kärlek och liv hör ihop. Kärleken ger liv, skapar liv. Kärlek tar inte liv. Kärlek främjar livet.

Vad skulle hända med livet, med världen, med samhället, om vi alla levde från kärlek i hjärtat? En kärlek som främjar liv, allt liv. Inte tar liv.

Raphael Mabo : Vi är alla livet

Min utgångspunkt i livet är att allt är liv. Jag ser livet omkring mig, i grenarna som rörs av vindarna, i bäckens porlande, i snökristaller som knastrar under fötterna. Jag känner livet inuti mig, min andning, min kropps upplevelser, tankar som rör sig i huvudet, känslor. Livet är omkring mig, livet är inuti mig. Det yttre och det inre hänger samman, hör ihop.

När jag ser och möter andra människor så ser jag livet inom dem. Livet vi alla har och är en del av, existensen. Vi har olika utseenden, vi är olika smaker och frukter i livets trädgård, men vi hör samtidigt också ihop. I grund och botten är vi människor lika, vi har samma livskraft, livets essens, inom oss.

Jag förstår inte varför människor vill separera sig, exkludera, se ner på andra. Tonläget skruvas upp, aggressioner ökar på sociala medier och även ute i det fysiska samhället.

Livet andas i mig, jag ser träden, jag hör vindar blåsa, ibland är det sol, ibland regn, snön har kommit och gått. Inom mig finns livet, det rör sig. Jag står upp för kärlek, allas lika värde, allas rätt att finnas. Jag tror på mångkultur. Att vi människor kan förenas oavsett språk, oavsett var vi kommer ifrån, oavsett bakgrund, för vi är i grunden samma, vi är varandra.

Jag tycker om tanken att livet dansar genom oss.

Raphael Mabo : Verkligheten finns nu, livet är nu

Solen skiner, iskristallerna gnistrar och lyser, luften är hög och klar och jag är tacksam för livet. Vore solen gömd bakom moln och dagen full av regn vore jag fortfarande tacksam för livet. I glädje och i sorg, är jag tacksam för livet, för att finnas. Att finnas, existera, livet, är en gåva. Jag har upplevt mycket sorg, men också mycket glädje genom livet. I detta nu som livet är så känner jag tacksamhet.

Livet sker här och nu, vi kan minnas det som varit och vi kan ha idéer om framtiden, men det som verkligen sker och är, är det som sker och är just nu. När vi minns så återskapar vi det förgångna, både när vi minns glädjen och sorgen, rädslor och lycka. Det enda som verkligen är riktigt verkligt, är det som är och sker nu, just nu. I varje stund.

I nuet är det som det är, för det är. Om det skulle vara på ett annat sätt, så skulle det vara på ett annat sätt, men just nu är det som det är. När vi accepterar nuet så bryter vi motstånd mot nuet och vi återvänder till oss själva, och i det finns en kraft, en styrka, kan uppstå aktioner och idéer. Att acceptera nuet är inte att godkänna nuet, det är varken att säga att nuet är bra eller dåligt, rätt eller fel. Nuet är alltid bara nu, det ligger ingen värdering i att säga att nu är nu eller att acceptera att nu är nu.

Detta nu kan innehålla smärtor, besvärligheter, utmaningar, det kan också vara ett nu av glädje, kärlek, tillfredsställelse. Vad nuet än innehåller, så är det just nu. Om nästa nu vet vi inget om. Vi kan tänka, tro, bedöma sannolikheter och så vidare, men vi vet egentligen inget om något annat än det som är nu. Det är bara nu som är det enda som är verkligt. När vi möter nuet så möter vi oss själva, vi möter oss i det som är, vi får kunskap om oss i det som är. I själen är vi fria, i tanken är vi fria, kroppen har vi till låns. I djupet av oss själva finns en kärna, en kärna av livskraft, av livet som alltid är.

Bortom det vi tänker och det vi tror, så finns ett hjärta – ett hjärta med en sång, en röst, en vibration. Ett hjärta med en längtan, ett hjärta som söker det som har en resonans som sig självt. När vi gör och är och har omkring oss det som är i resonans med hjärtat, så försvinner görandet och det uppstår ett varande. Detta handlar inte om att sitta passiv och inaktiv, utan det handlar om att när vi utgår från hjärtats röst så upplevs inte det vi gör som ett görande utan mer som ett händande, det skapas ett flöde, och i det flödet finns en lätthet. När vi är i detta så vet vi, det finns en upplevelse av ett vetande istället för ett tänkande och en tro. När vi inte är i detta så upplever vi inte vetandet.

Genom livet kommer vi att gå in och ur i tillstånd av vetande, av tro, av tankar, av känslor. Vi tappar bort oss och hittar oss igen och igen. Det händer och sker, stunder av sorg, stunder av glädje. Och det är livet, det är existensen. När vi upphör med att identifiera oss med det som händer oss, så kan vi gå in i själen som vi är, kärnan som vi är, och där ha frid och fred inuti. Fortfarande kommer det uppstå smärtor och sorg, glädje och lycka, men i den inre kärnan är vi medvetna om att vi är frid och vi är fred.

Det är livets magi, livets gudomlighet. Resan. En resa som inte handlar om att det finns en djupare mening, ett högre syfte, annat än livet, existensen, upplevandet. Meningen skapar vi själva, hjärtat har sin röst som sjunger en sång. Följ sången, var sången och se vad som händer.

Jag bugar mig inför livet i tacksamhet för existensen, för livet, för att kunna se, känna och uppleva. Det är inte alltid bekvämt, det är inte alltid lätt och lekfullt – många gånger finns upplevelsen av att det smärtsamt och plågsamt. Men det är livet, det är existensen och jag är tacksam för förmånen att leva.

 

 

Raphael Mabo

Gott nytt år!

Så går kalenderåret mot sitt slut – naturens nyår var redan den 21 december (vintersolståndet) – och vi går mot ett nytt år. När året slutar och ett nytt börjar, så är det en särskilt lämplig tid för reflektion över det som varit och vad man vill. Vad har fungerat och vad har inte fungerat? Vad har varit stöttande och hjälpsamt, och vad har inte varit det? Att summera ett år kan vara bra för att kunna gå vidare, med insikter, lärdomar och tacksamhet för det som berikats och gett glädje.

Jag är tacksam för livet och de gåvor som visat sig, de möjligheter till mer självinsikt, reflektion, för det jag lärt mig och för att mycket har tydliggjorts för mig. Tacksam för mina vänner och de möten som jag haft. Tacksam för både det som varit svårt och tungt och för det som varit glädjefullt och lätt, livets alla nyanser.

Nu står ett nytt år för dörren och jag hoppas och önskar ett år med överflöd av fred, frihet och omtanke. Ett år av kärlek, glädje och rikedom, för alla!

Tack!

Raphael Mabo : Glad midvinter!

Midvinter är en magisk tid på året, precis som midsommar. Och idag är den dagen, naturens egen nyårsafton – den mörkaste dagen på året där natten är längre än dagen, sen i morgon blir det allt ljusare igen ända fram till midsommar. Den här dagen har firats sedan förkristen tid, en tid för fest och umgänge, en högtid kopplad till naturens skifte där man tackar mörkret och välkomnar ljusets inträde igen. Midvinterns natt är enligt gammal tradition en natt befolkad av övernaturliga väsen som kommer fram i mörkret.

Enligt äldre seder och kalendrar firade man jultiden en hel månad, från den 13 december till den 13 januari. I den äldre julianska kalendern var 13 december samma som midvinternatten och kallades även lussenatten, traditionen ”att lussa” är mycket äldre än firandet av det katolska helgonet Lucia som vi idag firar på lussenatten. När Sverige införde den nya kalendern under 1700-talet – den gregorianska – så hamnade lussenatten / Lucia och naturens midvinter på olika dagar, man ändrade inte lussenattens datum för att passa med naturen utan lät datumet vara kvar trots att den nya kalendern innebar en förskjutning på flera dagar. Det är alltså egentligen idag som är lussenatten, om man ska följa den äldre traditionen.

Detta är en vacker högtidsdag och jag tackar för året som var och önskar alla ett kärleksfullt och närande härligt nytt år!

Raphael Mabo

Raphael Mabo : Låt oss vara vänliga mot varandra

Låt mig öppna upp för några tankar och en stunds reflektion. Jag kommer här att ge några påståenden. kommer att be dig känna in på det jag säger och reflektera över dem, känn i dig själv och se vad som händer i dig. Men först, känn var du befinner dig nu inuti dig själv, vad som händer och sker i dig, var du är i dig just nu. Ta en stund där du sitter med dig själv och känner din kontakt med dig själv, ditt hjärta, din kropp, ett par minuter. Ok, då börjar vi:

När vi är vänliga mot andra, så är vi också vänliga mot oss själva. När vi är ovänliga och brister i respekt gentemot andra, så är vi ovänliga och brister i respekt även mot oss själva. Vi är varandra och vi speglar varandra. Jag tror många känner till den klassiska tanken ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”, jag modifierar den genom att säga ”Som du behandlar andra behandlar du dig själv”.

Allting som vi tänker, känner och erfar menar jag är energi. I någon form är det energi. Vi känner och upplever inom oss, det påverkar vårt beteende och handlande, och det påverkar också andra människor. Det som andra människor tänker och känner och agerar påverkar också oss. Vi alla sitter i samma båt, så att säga, och vi alla hänger ihop. Därför är vi också, på ett plan och i någon form, varandra.

Andas, känn in, reflektera. Vad händer i dig när du läser mina ord, mina påståenden? Känns det sant eller osant, bekvämt eller obekvämt, varmt eller kallt, vilken färg och rörelse händer i dig?

Jag tar själv stunder där jag reflektera över mig själv och hur jag kan uttrycka kärlek, vänlighet och respekt mer – för mig själv och för andra. Jag har en önskan om att uttrycka mig från hjärtat, med vänlighet och kärlek för alla människor. Det är långt ifrån alltid som jag lyckas med det, men det är min strävan för det känns rätt i mig att göra det. Jag tror att vi alla gör vårt bästa, vi lever det här livet så gott vi kan. Tänk om vi alla kunde förenas i en strävan att uttrycka oss från hjärtat, i kontakt med oss själva, vårt hjärta och därmed med varandra? Vad skulle hända med oss själva och världen då?