Raphael Mabo: Det händer i dig, ny artikel

Hej vänner!

Jag har skrivit en ny artikel på Sourze – http://www.sourze.se/__10717164.asp

Den handlar om kommunikation och eget ansvar i relationer.

Må bäst!

Hälsar

Raphael Mabo


Annonser

Englagård Livszentrum – ett forum för personlig utveckling

För några år sedan var jag på Englagård Livszentrum första gången. Det är en mysig kursgård som ligger i hjärtat av Åsbro, mellan Hallsberg och Askersund några mil söder om Örebro. Kursgården drivs av Satyam Frank Hougen.
  Englagård specialiserar sig på personlig och andlig utveckling. Till Englagård kommer människor från hela Sverige och Norge. På Englagård är det högt i tak och människor kommer från alla samhällsskikt och har olika bakgrund – med ett gemensamt intresse för att gå djupare in i sig själva och prata med andra människor med samma intresse.
  Många som kommer till Englagård har någon form av upplevelse av andlighet, och de söker sig till Englagård för att träffa andra människor med liknande upplevelser. 
   Sedan två år tillbaka är jag en av lärarna på Englagård – mina områden är meditationer, retreats, healing och medialitet, att använda vårt sinne för att utforska världen omkring och kommunicera med själar och väsen av alla slag. Jag upplever världen som en levande plats, med ett medvetande som finns bakom eller under allt liv.
   Englagård är en plats för att öppna hjärtat – att titta på vad man har upplevt och vart man är på väg. Det kan ge självinsikter, nya idéer, nya riktningar, nytt självförtroende och nytt mod. Det kan också innebära tårar när vi släpper det som vi upplever att vi inte längre behöver i vårt liv. 
   Det handlar om att hitta och uppleva sin inre kärna, sin egen själ – på ens eget alldeles unika sätt och i där hitta sina egna unika kvaliteter och tillåta dem att expandera. Englagård har under flera år erbjudit ett öppet rum för detta.
   På Englagård finns flera kurser och lärare som hjälper med inspiration, reflektion, spegling och verktyg – men det är du som deltagare som gör jobbet med dig själv. Det är du som hittar din egen röst i dig och det är du som följer din egen röst. 
  På Englagård finns ingen guru som talar om för dig att du måste göra eller vara på ett visst sätt. Du är din egen guru, din egen ledare och du är guden för dig.
   Englagård finns till för att ge stöd för de som vill utforska sig själva djupare och hitta kraft och inspiration till för dem positiva förändringar av sitt liv. Du gör i din egen takt. Allt är frivilligt. Du tar de steg som känns bra för dig.
   Kanske du och jag ses en dag på Englagård Livszentrum?!

 http://www.retreat.nu
http://www.englagard.org 

Raphael Mabo: Musiktips, musik som berör

Ibland råkar det så att man hör toner, rytmer och sång som starkt griper tag i en, berör och hjärtat öppnar sig och vibrerar av värme. En sådan musiker är Denis Quinn, även känd som Asha. Han har släppt flera album och enklast kan man säga att det är neoklassiska ballader, djupt rotad i den medeltida trubadur traditionen och moderniserad med ljudbilder från dagens värld.
Denis sjunger klassiskt skolad, så skör och vibrerande och sann. Ofta i duett med en kvinna som sjunger på ett liknande sätt som han, fast i ett annat tonläge. Det är vackert tillsammans.
Denis sjunger på engelska, även fast han gillar att ibland hämta ord och uttryck från italienska och andra språk. Han fyller sina album med både sånger och talad poesi. Många av sångerna är över 5 minuter och saknar den traditionella popens struktur i inledning, refräng, brygga, refräng, tonartshöjning etc. Det är uppfriskande att höra hans sånger, så klassiskt och ändå så nytt.
Han sjunger om kärlek, kärlek till Gud, universum och till en käresta. Kärlek till livet och andlighet. Han sjunger om hjärtan och själar.

I’ve loved you in the heavens, and in the underworld below
We’ve come so far together, we still have so far to go
This life is meant for loving, keep this always near your heart
We’re still to find it each other, and we’ve never been apart

Från albumet ”Music for love” med Asha.

Jag har mest lyssnat på ”Music for love” och ”Love is the only prayer”.  Ljudbilden är milda trummor, svävande synthar med klassiska tongångar, och akustiska gitarrer. Det är vackert och storslaget på samma gång. Hans första stora succé är ”A Concert of Angels” som är ett instrumentalt album som i stort improviserades fram i studion och spelades in väldigt fort. Det är ett piano med atmosfärisk synth bakgrund. Vackert, lågmält och på något sätt självklar i sin energi.

Jag gillar detta mycket!

Sommarhälsningar från Raphael Mabo

Kärlek och livsglädje, irrationellt? Underbart!

Varje sommar sker nordens största alternativfestival i trakten av Molkom, Värmland. Känd som Ängsbackafestivalen samlas människor som förenas i Kärleken som religion. Jag har deltagit flera gånger, men i år hade jag dessvärre inte möjlighet.

Det jag gillar med Ängsbackafestivalen, det är att man får vara sig själv. Det finns skeptiker och kritiker som påstår att Ängsbacka är en sekt. Ärlig talat så upplever jag att det svenska samhället mer är en sekt än vad Ängsbacka är. För på Ängsbacka får man vara människa – man får ha känslor, uttrycka känslor, kramas, gråta, man får dansa känslor och dansa sig själv istället för att försöka leka någon annan. Det hålls föredrag och workshops som inspirerar människor att uppleva mer av sig själva. Det finns ingen som säger att du måste göra si eller följa just den och den. Ingen säger sig ha monopol på sanningen. Du som fri, tänkande och kännande individ erbjuds möjligheten att själv uppleva i dig vad som svänger respektive inte svänger för dig. 

Ängsbacka har tron på människan, kärleken och ett hållbart ekologiskt samhälle. Det finns en öppenhet för alla trosriktningar, alla samlas på Ängsbacka och visar att människor med olika tro kan samlas i fred och kärlek. Oavsett om Krishna, Buddha, Osho, Allah eller Gud är din Guru så är alla välkomna till Ängsbacka. 

Det som förenar många av besökarna är att de upplever människan som en del i en större helhet och det finns en längtan att förenas med andra i en större helhet, en gemenskap baserad på kärlek. 

Men i Sverige så räcker det med att några människor samlas på en gräsmatta och dansar, sjunger och mediterar tillsammans för att utomstående ska kalla det för en sekt och varna andra för att ta del av gemenskapen. Människor som dansar, sjunger och mediterar kallas för ”irrationella” och anklagas för att sakna förmåga till kritiskt tänkande. Glada och kärleksfulla människor som bejakar livsglädjen i sig och delar med den till andra, ja dessa människor måste det ju vara något fel på – för en förnuftig modern människa förstår att dansa, sjunga, meditera och bejaka livsglädje, det är ju en helt vansinning och icke-produktiv verksamhet och helst borde sådana människor spärras in för de utgör en samhällsfara!

Men tills det blir förbjudet i Sverige att dansa, sjunga och meditera tillsammans med andra, så tänker jag fortsätta med det. Hur irrationellt och vansinnigt det än må vara, och om detta gör mig till en sektmedlem i en för mig okänd sekt utan någon ledare, ja då bjuder jag på det!

Människor är drömmare

Människor är drömmare med en längtan efter äventyr och att beträda mark som ingen tidigare har beträtt. Detta rimmar illa med dagens samhälle där bergen redan bestigits, haven redan seglats och djunglerna redan kartlagts. Och om något mot förmodan skulle ha missats så finns det på internet via Google. 
  Kanske det är detta som får människor att så lätt skapa fantasivärldar och gå in i dem så totalt, som spelvärlden där människor fortfarande får vara hjätar och jaga efer drakar, eller som i nutida sagor: försvara den nya rymdkolonin mot inkräktare.
  Det är ju också ett sätt att hantera vår vardag där människan i mångt och mycket har reducerats till en produktionsenhet. Hur mycket bidrar du till BNP? Nyligen hade jag en diskussion med en person som ansåg att coaching inte innebar några mätbara produktionsmässiga fördelar för samhället och därmed var det värdelöst. 
  Nyligen när jag bläddrade förstrött i Svenska Dagbladet hittade jag en debattartikel – den handlade om lycka framför BNP. Artikeln för fram idén att olitikers främsta uppgift är att fatta beslut som bidrar till lycka och välmående hos befolkningen, framför expansion av BNP.
  Jag håller med om den åsikten, även om jag inte helt håller med om de åtgärder som författarna lyfte fram, men andemeningen är viktig – att vi människor inte är några produktionsenheter vars värde för samhället enbart ska räknas i hur mycket vi bidrar till BNP. 
  Vi tänker, känner och upplever och detta har ett värde.
  Människans värld är idag en värld av överkonsumtion, vi konsumerar mer än vad planeten orkar med. Och är det verkligen så att vi föds för att jobba och tjäna så mycket pengar som möjligt som vi ska köpa prylar för och mest prylar när man dör vinner?
  Jag är övetygad om att vi går mot en förändring, delvis därför att Jorden inte hur länge som helst mäktar med sättet vi människor lever på – men även för att allt fler människor upptäcker att det finns något mer i livet än bara att producera och att konsumera.
  Skönheten i att se en blomma, den vackra himel eller känslan i att röra kristallklart vatten med händerna. Naturens dofter och ljud. Fåglarna som flyger. Detta är magi och detta är värt att bevara, detta är sinnligt, detta är upplevelse.

Med en varm hälsning
Raphael Mabo