Raphael Mabo – Medvetandet är andligt och behöver stimulans

Det är på gång en konferens om medvetande i Stockholm, och faktiskt på Universitetet, med gästtalare som exempelvis Deepak Chopra. Det är intressant, för konferensen har initierats av en man som efter en olycka erfar en upplevelse av expanderad verklighet och medvetande, där han kunde förflytta sitt medvetande genom olika tillstånd och tider och dimensioner.

Svenska Dagbladet har i dagarna haft olika artiklar om medvetandet och även om tillstånd av expanderad verklighet, givetvis med anledning av konferensen i Stockholm – Towards a Science of Consciousness.

Det är intressant att detta diskuteras på akademisk nivå, för medvetande och andlighet är nära sammanknutet. Andlighet i Sverige har ju blivit något som svensk massmedia skriver ner och förtrycker och anklagar för bluff och blåg. Normen bland svensk massmedia, särskilt hos den svenska kvällspressen, är den materialisiska och ateistiska världsuppfattningen där vi definieras genom vårt materiella välstånd, eller brist på välstånd – vår identitet kopplas till det materiella. Du är vad du har eller inte har i det fysiska.

Medvetandet som kan uppleva en enhet med universum och kosmos, som kan uppleva kontakt med träd och växter i naturen, medvetandet som kan uppleva en tydlig inre kommunikation med djur, och medvetandet som kan titta på oss själva vår egen kropp från andra platser i rummet och finnas på flera platser i kosmos, medvetandet som kan resa… Ja, detta medvetandet som för mig därmed är oändligt och därmed också är andligt – och flerdimensionellt, medvetandet som inte är beroende av den fysiska kroppen för sin existens utan uppenbarligen kan existera på andra platser utan att den fysiska kroppen har flyttats med. 

Jag konstaterar att dessa artiklar som nu florerar, främst fokuserar på en expanderad verklighet som en effekt av olyckor och eller särskilda, extrema, omständigheter. Det är tydligen mer intressant att skriva om, än om dessa tillstånd och upplevelse av expanderad verklighet som många har utan att ha varit med om någon olycka eller annat extremt. 

Expanderad verklighet är en vanlig effekt av meditation, och det finns många som har fötts med det – och sedan under uppväxten har fått kämpa med att få behålla sin upplevelse för skolsystemet är så inriktat på underhåll av enbart den logiska och rationella hjärnhalvan, istället för den konstnärliga och kreativa.

För det är genom stimulans av den konstnärliga delen av hjärnan som vi har lättare för att uppleva ett expanderat medvetandetillstånd, just för att den delen av hjärnan är det som har lättare att acceptera möjligheten av detta tillstånd medan den andra delen säger det är ologiskt, irrationellt och flummigt.

Och när vi har balans mellan höger och vänster hjärnhalva, mellan den konstnärliga och den rationella, så är vi magiska och kan flyta in i olika dimensioner. Jag menar, att det skulle gagna människans utveckling med mer utrymme för konstnärlighet i den svenska skolan – en skola som från regeringens håll kallas för ”kunskapsskola”. Och konstnärlighet är inte kunskap i den betydelse som den aktuella svenska skolpolitiken lägger i ordet. 

Kära svenska skolpolitiker, skippa Descartes nu och låt våra barn och ungdomar dansa, leka, måla, rita och skriva och sjunga och musicera, och lära sig använda mer av sin konstnärlighet för det expanderar medvetandet och expanderar livsupplevelsen och ger näring åt själen och gör oss mer lyckliga när vi får uttrycka mer av det vi är.

Kulturens ställning i den svenska skolan har försvagats genom politiska beslut, och det behövs mer tid för kultur och själsliga upplevelser för att växa som människa.

Eftersom barn och ungdomar tillbringar majoriteten av dygnets vakna timmar i skolan, så räcker det inte med att hänvisa till att kultur ska ges på deras fritid. Det behöver få mer plats i skolan också.

Jag tror på en skola som inte bara förmedlar kunskap, utan faktiskt tillåter barn och ungdomar att utvecklas personligt i sig själva och utforska, upptäcka mer av sig, en personlig och andlig utveckling och därmed stimulans av hela medvetandet och upplevelsen av varandet, inte enbart sådant som kallas kunskap, fakta och vetande. Vi lär oss genom våra upplevelser och det vi erfar, inte bara genom det vi analyserar och tänker och matematiska modeller.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och andlig inspiratör

Annonser

Raphael Mabo – Jorden upphöjs för mer kontakt

Nu höjer jorden sina frekvenser. Jorden har sedan lång tid tillbaks rensat ut för att ännu mer kliva in i kärleken. Ja jorden är ett medvetet väsen precis som du och jag. Eftersom det vi har omkring oss speglar där vi är, så kommer jordens omgivning att förändras genom jordens steg uppåt i vibration, frekvens och kärlek. 

Vi kommer närmare de andra som redan är där Jorden är på väg. De andra som har väntat på oss och välkomnar denna upphöjning, uppstigning, som sker nu. Vi börjar redan nu få ännu fler rapporter om närvaro från dem. 

Informationsbitar smygs ut som en inbjudan för mänskligheten att tänka sig – vi är inte ensamma i Universum. Det kommer mer och mer, som en stegvis resa in i ett nytt universum med mer kontakt, närvaro och samhörighet med andra. 

Och mänskligheten får utmaningen att möta detta som en mänsklighet, istället för som nu uppdelat i olika länder, kulturer och tankar som ”raser”. När universum vidgas och vi börjar se våra grannar, då blir det riktigt spännande…

Jag hälsar det heliga i dig*
Raphael Mabo
Zen-coach och andlig inspiratör

Raphael Mabo – Kosmiskt medvetande

När jag var liten var det naturligt för mig med upplevelser av energier och en öppen himmel med världar på andra ställen och i andra dimensioner. Jag drogs tidigt till kosmos, det var det som kändes som hemma för mig. När stjärnorna blinkade till mig under himlavalvet så talade de till mig. Det var min favorittid på dygnet, när det var stjärnklart om natten. Jag trivdes bättre på landet eller iallafall utanför storstaden, där stjärnorna syntes bättre. Mådde rent fysiskt dåligt när familjen flyttade in till staden, för jag saknade synen av stjärnorna. De försvann i storstadens neon.

Jag upplevde det som att jag var typ ett Ufo, jag var inte härifrån från Jorden.
Så blev detta allt tydligare när jag växte upp, mina sinnen öppnades mer och jag kunde inte längre förneka mina upplevelser av andra världar som fantasier, jag kände de var sanna, äkta, verkliga. I detta var jag sårbart för jag kände mig ensam, och jag var också rätt tyst om det. Vågade inte dela denna verklighet med andra.

Nu som vuxen och när vi går inför 2012 och förbereder oss för den nya tiden, så börjar det kännas viktigt att jag blir mer öppen om detta. En stor inspiration för mig var för flera år sedan då jag läste böcker om Stjärnmänniskor och böcker där människor var öppna om sina upplevelser av andra världar. Kan de berätta om sina upplevelser, så kan självfallet jag också berätta om mina. Det handlar ju också om att stå för det jag är, känner, upplever och ser. 

Och det jag upplever som min värld, är en plats bortom Sirius där varelserna lever i runda kupolliknande hus med en kristall i mitten. Där planeten är levande och det finns en naturlig kommunikation mellan växter, djur, planeten, och dess motsvarighet till människorna på Jorden. Här finns stora blommor och storslagna bergsmassiv, men saknar det som på Jorden är träd… det är mer som stora blommor, mjukare i stammen. MIndre vatten, mer sten, långa slättland där himlen är så tydlig och klar, och två solar. Ja tvillingssolar. Kring dessa tvillingssolar cirklar två stjärnsystem, de går in i varandra utan att krocka, och påverkar varandras banor hela tiden.

En planet som har haft sina krig, och flera har varit förödande. Så det lever inte så många på den. Och naturen har blivit bränd många gånger. Så det finns ett kall här, att inspirera för att ta hand om stället man bebor. Ta hand om och vårda naturen, vårda djuren och finn harmonin. Finn den medan tid ännu är.

För mig är det en sanning att medan jag är här nere på Jorden och vandrar genom flera liv här nere, så är jag även på ett annat ställe i universum. Och ibland pratar jag med mig själv. Som olika delar av ett och samma. Som flera celler i min kropp är del av mig och jag kan samtidigt prata med dem och dem med mig och jag kan flytta omkring mitt medvetande… och jag är allt detta.

Min själ och mitt medvetande (själen är medvetandets yttre kropp), så har jag rest till mång platser. Jag har sett och mött mycket. Vårt medvetande är större och mer oändligt än vi kan föreställa oss. Och jag fäller tårar när jag ser vad som händer här och har hänt under så lång tid – denna död, förstörelse, mördandet… denna destruktivitet som är skuggsidan av mänsklighetens framfart. 

Jag känner så starkt i mig – kärleken är enda svaret. Omfamna och möt med kärlek, möt även det destruktiva med kärlek och omfamning.

Min resa genom liven på den här planeten har absolut haft destruktiva egogrejjer också. Så jag omfamnar mig själv och allt som jag har gjort och varit i kärlek, och jag omfamnar det omkring mig med kärlek.

Kärleken är nyckeln för att stå och finnas och vara medan stormarna detta år rör sig omkring oss. Stormar som river upp sår och väcker tvivel, stormar som raserar för att nytt ska byggas, stormar som speglar det oläkta i människorna. Kärleken kan hjälpa dig stå stark i dig och möta med kärlek. Ljuset i dig, livskraften i dig, detta ljus som förenar oss alla, det som gör oss till en enhet när vi öppnar upp för det.

Vi alla bär på en oändlighet….

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och andlig inspiratör.

Raphael Mabo – Vision för nya tiden, 2012 och framåt

För många år sedan så hade jag en vision – en vision om en värld i långsammare tempo och där människorna brydde sig om varandra. En värld som var ännu mer grönskande än som det är nu. Mer grönska i städerna. I visionen var det också färre människor och mer balans mellan oss och djuren och naturen. En värld där det var lätt att manifestera – där tankar fick snabbare och tydligare spegling i den fysiska materien.

I denna vision såg jag New York. Och på en plats där det hade stått två torn, så fanns blommor och en form av monument. Detta var flera år innan 11 september. Visionen kom till mig 1995 efter en period av många inre resor.

När de två planen åkte in i tornen i New York så mindes jag min vision. Det var ett speciellt ögonblick. Jag fick förklaringen till varför det inte var några torn där det borde vara två torn. Nu förstår jag att min vision ligger i framtiden, vi är inte där än. På resan dit tror jag på fler naturkatastrofer, jag tror även på ett krig i mellanöstern eller asien som kommer att skada många människor, djur och natur. Vår värld står kvar, men resan till det nya är turbulent.

De två tornen blev verklighet, vi får se om resten också händer.

Detta år 2011 är ett nyckelår. En möjlighet för dig att omfamna dig själv och älska dig ännu mer, att vara i kontakt med ditt inre ljus i själen och medvetandet för att ännu mer lysa upp vår värld och för att ännu mer möta andra människor, djur och vår natur med kärlek, omtanke och omfamning. 

I år vill jag inspirera dig till att vara i ditt inre ljus, att utforska det, höja det, leva det. Leva din dröm och din sanning. Det är vad andlighet är för mig – kontakten med vår inre oändlighet och innersta ljus, och förmågan att se att alla delar detta ljus.

Namasté – Jag hälsar ljuset i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och andlig inspiratör.

Raphael Mabo: Karma är en gåva

Min upplevelse är att vi har en evig själ som vandrar genom flera fysiska liv. Jag tror, upplever, erfar att vi kliver ner från ljuset ner i en lågfrekvent fysisk energi och vårt minne av ljuset gör att vi strävar tillbaks till ljuset. Under vandringens gång möter vi utmaningar där vi får erfarenhet och lärdomar. Hela tiden så väljer vi, och de val vi gör får respons i det yttre. Där vi är energimässigt speglas i det vi har omkring oss. När vi tar steg uppåt energimässigt, så speglas det av det av vår omgivning så vi får annat omkring. 

Allt som vi tänker, känner, upplever och gör – skickas ut som ringar på vattnet och påverkar det vi har omkring oss, inte bara i det nuvarande livet utan även i framtida liv. Och det vi möter idag, just nu, är inte bara för det som vi har skickat ut och tänkt sedan vi föddes fysiskt i detta liv, utan det bär spår från ännu tidigare tillbaks. 

Gåvan i detta, som jag ser det, är att jag lär mig ta ansvar för mitt liv. I varje stund i livet så har jag ett val att möta och omfamna med kärlek, eller möta utifrån annat i mig. Om jag möter med kärlek så ändras det jag har omkring mig för att spegla mer av min kärlek. Ibland sker en tydlig förändring med en gång, ibland är det små steg som förändrar något långsammare, ibland kan jag inte se förändringen förrän i nästa liv. Allt som jag gör nu, tänker nu, väljer nu, påverkar nuet och framtiden. Och det som händer mig just nu, är en spegling av min historia – även från tidigare liv än detta – och där jag befinner mig just nu i mina tankar, göranden och känslor.

Karma lär oss att vi inte är ensamma och vi står inte ensamma. När jag väljer att ge kärlek till mig och mina medmänniskor, när jag väljer att omfamna dem jag har omkring mig och när jag väljer att acceptera att de omkring är som de är, så får jag också lättare kärlek. När jag växer i kärlek, så växer jag i medmänsklighet, medkännande och min förmåga att finnas som ett stöd för andra växer.

Min upplevelse är att vi börjar vandringen i det fysiska utifrån ett ego som inte bryr sig så mycket om andra och vi gör en resa där vi inleder med att utforska detta. Vi får liv där vi brukar våld för att ge oss själva vinster. Vi slåss, mördar och våldtar, vi tjuvar och vi startar krig. När vi börjar vandringen så är våra liv mörka. Genom förälskelse och sex kan vi få en glimt av det gudomliga ljuset, ett ljus att värma oss vid i det hårda livet. Genom vänskap knyter vi band och stöttar varandra.

För varje liv så kliver vi uppåt, mer och mer. Det blir mer av ljus och mindre av mörker.
Universum har ingen åsikt om vad som är fel och rätt här, för resan i universum innebär denna vandring och hur vi går framåt är vårt egna val. 

Varje gång som vi möter mörkret, så får vi en möjlighet att välja ljuset. Mörkret vi möter motiverar oss att välja ljuset. Vi växer genom våra smärtor, vi växer genom mörkret och vi får mer av ljus. Genom varje liv släpper vi mer av mörker och bjuder in mer av ljus. Genom vandringen i det kalla regnet förstår och uppskattar vi solens värme och ljus. 

Det finns även ett kollektivt karma. Vi skapar en kultur med vissa värderingar och en livsstil. Detta påverkar också vår livsupplevelse. 

Det finns de som väljer att se karma som ett straff. Jag väljer att se det som en gåva, för det är en skola som lär mig att välja kärleken och omfamna det som är. Och vi kan behöva lära oss detta om och om igen, för till slut är vi kärlek helt och fullt. Då transformeras livet, hopp och skutt.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och inspiratör.

Raphael Mabo: Omfamna dina rädslor

Ett tema i mitt liv har varit att möta mina rädslor. Jag har tidigare inte medvetet sökt dessa möten med mina rädslor, men de har kommit därför att jag har haft dem och för att jag visat motstånd mot dem.
 
Ett exempel: jag mötte kärleken och kosmos närvaro i en och samma person och samtidigt som jag kände wow fantastiskt, så var jag rädd – rädd för att hon skulle hitta en annan som tog min plats, rädd för att vara ensam, rädd för att inte ha sex mer, rädd för att inte mötas i kärlek mer, och så vidare. Och när hon utmanade mig i detta och valde vägar som jag tolkade som hot mot vår kontakt, när jag visade motstånd mot det som var, när jag föll in i att tro på mina rädslor – så inträffade dem. Hon valde en annan och idag ligger vår kontakt på det själsliga planet, inte på det fysiska. Så jag blev ensam i det fysiska och har undre längre tid levt i celibat.
 
Mina rädslor blev verklighet, eller de av mina rädslor som jag gav mest energi till. De rädslor som jag visade mest motstånd mot. Ju mer jag inte ville det skulle hända som höll på hända, desto mer hände det. Jag hade fokus på att vara i motstånd. 
 
Jag ville sluta vara rädd och hittade strategier för att slippa möta min rädsla. Det blev en temporär fix och rädslorna kom tillbaka; livet stod still. Eller – min upplevelse var att mitt liv stod still, som en paus. Det hände saker i mitt liv hela tiden men jag var inte med, inte närvarande.
 
Så jag har lärt mig, och fortsätter lära mig, att möta mina rädslor med kärlek, omfamna och inkludera dem i mig, acceptera dem, säga ja till dem – acceptera och säga ja till mig. Att när jag upplever rädsla, för rädslor händer i våra kroppar, tillåter mig att uppleva rädslan och sitta med rädslan som man sitter med en vän. Jag säger hej till min rädsla och lyssnar på vad den har att lära mig och vad den behöver av mig. Vårt sinne kan kommunicera med våra olika känslor och delar i kroppen, samtidigt som vi också är allt detta som vi kommunicerar med. 

Att möta livet som det är, vara i nuet och omfamna, inkludera, acceptera den inre upplevelsen – är ett förshållningssätt som är vanligt inom österländsk visdom, och genom detta tillåts våra känslor, tankar och inre upplevelse att ”hämtas hem”. Istället för att fastna i känslor och tankar, så tillåts de komma och gå, och under dessa känslor och tankar finns själens ljus. Att vara närvarande i själens ljus, medan tankar och känslor rör sig på ytan, innebär för mig att vara närvarande med inre frid och fred, en styrka, en kärlek och en livskraft som helar.

För varje dag växer jag ett steg i kärlek, tillit, närvaro och inre frid. Ibland större steg, ibland mindre, ibland upplevelsen av ett baksteg – och i detta alltid expansion av min livsupplevelse.
 
En utmaning har varit att se och möta denna resa med tacksamhet. Dem som vi möter är lärare, ser jag. Hon lärde mig att möta mina rädslor, att omfamna dem. Hon har varit en intensiv utmaning på många sätt, och jag har vuxit genom det. Så allting är mycket gott.
 
Min upplevelse är att det i alla utmaningar finns en positiv intention, även i helvetet finns det en mening och betydelse, något att lära och hämta hem. Detta är en av livets gåvor, att vi möter livet för att lära oss något så att vi får ytterligare bitar i livets pussel, kan expandera vårt vetande och erfarenheter mer och ännu mer vara i vårt eget ljus och uttrycka detta till världen omkring oss.
 
Svaret är alltid kärlek, för oss själva och till det omkring.
 
Tack för att du läste.
Om shiva shanti
In lakesh – jag är en annan du.

Raphael Mabo
Zen-coach och inspiratör

Raphael Mabo: Kärlek är svaret

Det är så lätt att säga – Kärlek är svaret. Det kan vara en utmaning att leva det.
Jag har skapat meditationen ”Det helande hjärtat” för att öva sinnet på närvaro i hjärtat och expansion av hjärtats energi. För många av oss är det så lätt att vara i tankarna, analyserna, rädslan och egot. 
  På Helhetsmässan i Örebro förra helgen så var drygt 30 personer med och upplevde resan inåt, in i hjärtat. De tindrande ögonen och avslappningen i kroppen var inspirerande att se. För mig är det vackert att dela mina upptäckter och min resa med andra. Helgen innan den körde jag inre utforskande av kärlek och hjärtat på Vindens sal på Helheten. Tack till er som var med, fantastiskt!
  Och igår lunchade jag med en vän och diskuterade kärlek. Så kärlek har varit ett tydligt tema senaste tiden. 
  När vi inte vet vad vi ska välja, välj kärleken. Och vet vi, så välj kärleken då också. 🙂 Hjärtat vet, närvaron i hjärtat vet. Hjärtat har en egen intelligens.
  Ibland, eller ofta, så säger vårt intellekt och rationella analys något annat än hjärtat. Rationellt kan vi vara taktiska, särskilt i relationer. ”Kärleksproblem” – som många har upplevt, mysteriet med att ha en fungerande relation, mysteriet med att träffa någon och utforska det och när vet man och hur vet man och vad är det och nej nu börjar det gå åt ett annat håll än jag känner att jag vill och hur vänder jag på detta och hur får jag andra att älska mig och oj… och jag får inte ringa nu för det måste gå tre dagar minst… får ju inte visa mig för intresserad… 
  Det finns t o m böcker om detta… om att spela spel… kärleksspel. Dejtingens ”osynliga regler”… 
  Och jag väljer kärleken, lyssnar på hjärtat, följer hjärtat. För mig är det att omfamna, inkludera, älska, och låta kärlek vara frihet. 
  Det är så lätt att ha olika föreställningar om relationer och hur det ska se ut… dessa föreställningar som även kan innebära att vi möter sorgen, blir besvikna, när vår dröm och verkligheten skiljer sig åt. 
  Så fråga ditt hjärta, vad vill ditt hjärta göra – säga – uttrycka? 
Egot, intellektet, den sårade stoltheten – har säkert massor att uttrycka. Men hjärtat då, vad vill det säga? 
  Styrka för mig är att vara i hjärtat, visa hjärtat, visa vår sårbarhet.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och inspiratör
http://www.soulsense.se