Raphael Mabo : Allomfattande Gud

Ibland möter jag människor som kallar sig ateister, och de gör detta för de tror inte på Gud. Vid närmare diskussion är det den bibliske Gud som de inte tror på, eller en Gud som är som en entitet med en egen röst som bestämmer över våra liv. Jag har mött ateister som mediterar och har en upplevelse av andlighet, de kallar det medvetandet och att Gud inte finns för de vill fjärma sig från de traditionella religionerna. 
   Det finns ett annat perspektiv på Gud, och det är att i begynnelsen fanns ett varande. Varandet var det enda som existerade, och detta varande var oändligt och bortom allt som kan föreställas. Vi kan kalla detta varande för ett medvetande, ett tillstånd av vetande, och vi kan ge det beteckningen Gud.
   Detta medvetande, ”Gud”, hade en längtan efter att uppleva sig själv och genom detta så hände universum som en konsekvens av denna längtan. I denna betydelse så skapade Gud världen och allt i den, skapelsen hände genom Guds längtan efter upplevelse. För att uppleva sig själv behövs det kontraster. Om allt som finns och alltid har funnits är sol, så märks inte solen. Om allt som finns är ljus så upplever vi det inte. Mörkret behövs för att vi ska uppleva ljuset och förstå det fantastiska i det.
   Ljuset och mörkret, kärleken och rädslan, ömheten och våldet, är kontraster från detta medvetande. För om allt är Gud så är även kontrasterna Gud. Finns inget som inte är Gud.
   Av detta följer att ”djävulen” också är ”Gud”, och ”helvetet” är människors destruktivitet och våld mot sig själva, varandra och planeten Jorden. Vi människor är utrustad med en vilja. Varje liv föds vi med olika förutsättningar som skapats genom tidigare livsupplevelser, och vi möter det vi behöver för att utvecklas. Idén om den straffande Guden, skuld och synder, ser jag som en intellektuell idé i människorna. Vi människor tillsammans har skapat vårt samhälle med de problem och brister som finns, och varje människa här har sin egen resa. I det kollektiva påverkar vi vandra genom allt vi gör, tänker, känner, samtidigt som vi också påverkar oss själva. Vi är individer som ingår i ett kollektiv. Vi har en individuell livsupplevelse i en större rörelse. 
   Hos många möter jag en längtan om att ”komma hem” – att uppleva mer av ljus och mindre av mörker. Mörkret får oss att sträva efter ljuset, ta emot ljuset, uppskatta det och uppleva det, och vi blir allt mer färdiga med mörkret för att helt och fullt möta ljuset och stråla av ljus för oss själva, för varandra och för världen. 
   Det känns som att denna resa accelerar just nu, och att kontrasterna blir tydligare. Jordens jordbävningar och stormar hjälper oss att uppskatta den planet vi bebor, hjälper oss med att bry oss om Jorden, vårda Jorden, och vårda vårt liv. Vi kan se Jordens stormar som en spegling av människornas kollektiva rädslor och destruktivitet, stormarna som rensar ut. Rädslan finns där för att mötas, förstå och ”hämta hem”…

Jag hälsar allt som är du!
Raphael Mabo
 

Annonser

Raphael Mabo : Andliga upplevelser är naturligt

Det finns de i vårt samhälle som är kritisk mot personer med andliga upplevelser, precis som att en andlig upplevelse är något vi ska känna skuld för om vi råkar ha det. Denna idé menar att den ”andra sidan” är en intellektuell idé och genom rationell analys förstår man att det inte kan finnas mer i verkligheten än det vi ser genom våra fysiska ögon.
   Sedan jag föddes har jag haft upplevelser av verkligheten och genom min uppväxt förstod jag att mina upplevelser var speciella. När jag var liten trodde jag att alla andra också såg och upplevde och kände det jag kände, eftersom jag gjorde det så borde ju andra också göra det. Jag kände det som att de andra barnen också var där jag var i detta, men från vuxet håll var det inte accepterat eller välkommet. Ju äldre jag blev desto mindre kontakt kände jag att jag fick med andra jämnåriga om det jag upplevde. Skolan lade ut en mekanistisk världsbild och det jag kände och upplevde hade ingen plats, och jag upplevde det som att mina jämnåriga stängde av allt mer och följde de vuxnas intellektuella idéer om att detta inte fanns, inte var möjligt. 
   Följden blev att jag drog mig in i mig själv och uttryckte mina upplevelser för mig själv, jag kunde kanalisera ut dem genom teckningar och ibland i text men inte mer än så. Jag letade och fann böcker som pratade om detta, för jag upplevde det som att jag inte hade vuxna omkring mig som jag kunde prata om detta med. Och i skolan så vantrivdes jag för jag fick inte plats och utrymme att vara jag och jag blev mobbad och utstött.
   Jag hamnade på utredning hos legitimerade psykologer som ägnade tid och energi åt att förklara för mig hur fel jag var för att jag inte passade in i samhällets norm, och de provocerades av att jag ville vara mig istället för att anpassa mig till en norm i samhället som jag upplevde förminskade mig och min upplevelse. De vart provocerade av mig och jag blev förbannad och ännu mer motsträvig.
   När jag nu som vuxen hör att mina upplevelser är bara intellektuella idéer som vuxna har pådyvlat mig för att tjäna pengar på mig, så blir jag ledsen. Jag har ju haft mina upplevelser om reinkarnation och ett medvetande i naturen innan jag visste orden för det! Och jag har behållit min rätt att uppleva det jag upplever. Jag upplever och känner det jag gör som jag gör och jag har all rätt i världen att göra det.
   När man har upplevelser av andligt slag, så blir det lätt hänt att man hamnar lite utanför. Börjar man prata om det med andra så kan de titta skeptiskt på en och uttrycka att man är flummare eller bedrar sig själv. Jag möter rädsla i olika former, rädsla för mina upplevelser.
   En gång pratade jag med en journalist om detta och hon frågade mig om jag aldrig hade tänkt tanken att jag faktiskt är galen. Hon sa att om hon upplevde det jag upplevde skulle hon tycka hon var galen och så skulle hon söka vård för det.
  Vad är det för samhälle vi bygger där andliga upplevelser görs till en psykisk sjukdom som man ska söka vård för?
   Människor har upplevelser av andlighet för de har det, för det finns där att uppleva. De flesta av oss upplever det i någon form, men eftersom våra normer i samhället ser detta som fel och skumt så är det vanligt att vi människor i detta samhälle också ser våra egna upplevelser som fel och skumt så vi stänger av, vi stänger ner, vi fjärmar oss från  oss själva och det som är. 
   Myriaden av information som vi överöses med, som vårt sinne och nervsystem ska behandla varje dag, gör också sitt till för att fjärma oss från andligheten. Vårt konsumtionssamhälle där lycka sitter i tekniska prylar och yta, istället för att känna sitt inre, sin oändliga själ och kontakten med universums allomfattande medvetande, fjärmar oss också från andliga, översinnliga, upplevelser.
   I äldre kulturer fick shamaner ersättning för sitt arbete, för de utförde en tjänst – innan pengarna så fick de mat och husrum. Idag köper vi mat och husrum genom pengar, för det är så samhället ser ut just nu. Dessa andliga konsulter rensar platser, rensar energier, samtalar med människor från ett andligt perspektiv, delar med sig av sina upplevelser och på olika sätt försöker hjälpa och visa, de ger av sin tid och erfarenhet. Shamanism var konsulter i dåtidens samhälle. I dag har vi andra konsulter, inom IT, juridik, psykiatri, samtalsterapeuter… och det finns också shamaner och personer med andliga upplevelser som erbjuder sina tjänster för att hjälpa andra. Och vi alla har räkningar att betala i den pengavärld vi befinner oss i. Men att idag arbeta som konsult eller terapeut från ett andligt perspektiv, utifrån andliga upplevelser, är i dagens samhälle inte lika accepterat som andra konsulter. 
   I en fri värld och utvecklat samhälle så ska vi självfallet alla ha möjlighet att göra det som vi är bra på, och vi har olika talanger och intressen. I ett moget och utvecklat samhälle så anser jag att det borde vara en självklarhet att våra olika gåvor och förmågor får plats för att hjälpa varandra på olika sätt. 
   Det finns krafter som vill begränsa människor från att vara sig själva, som vill trycka in människor i en norm. Krafter jag menar bygger på rädsla. Det kan sägas det finns två krafter i universum – rädsla och kärlek. De följs åt. Ur ett perspektiv så behövs rädslan för att vi ska kunna uppleva kärleken, mörkret behövs för att vi ska kunna uppmärksamma ljuset. Sorgen behövs för att vi ska kunna vara tacksamma över glädjen. Kontrasterna gör våra känslor tydligare, vår livsupplevelse tydligare. Så dessa kritiker och skeptiker och ”humanister” mot andlighet, mot personliga upplevelser – tjänar som en kontrast och utifrån det har de sin plats. De hjälper oss att vara tydliga med vad vi känner och upplever, deras kritik hjälper oss att stå för våra känslor och vara tacksamma för vår upplevelse av andlighet. Upplevelsen av det som är blir tydligare om det även finns en kraft av det som inte är. Så även detta är ”meget godt” (för att citera danske filosofen Martinus Thomsen).
   Och jag är tacksam för mina lärdomar genom min upplevelse av livet, jag är tacksam för den utveckling som händer genom mig och i mig genom det jag erfarit och det jag kommer erfara. Bortanför, eller inuti, finns ett medvetande av allt. Allt som sker i världen är uttryck för detta medvetande, även kontrasterna. Medvetandet som upplever sig själv genom sig själv i det fysiska, och vi är en del av detta tillsammans. Vi har glömt mycket av kontakten med detta medvetande när vi föds (vissa mer, vissa mindre) och vi lever för att minnas. 
   Själen har en längtan, en strävan, till detta allomfattande medvetande, för att själen minns – det ligger i vårt undermedvetna och vill upp till ytan, till medvetenhet.
   Jag önskar dig glädje och kärlek på din resa.

Jag hälsar allt du är!
Raphael Mabo 

Händer vecka 37

Ikväll är det söndag och stjärnorna är vackra på himlavalvet.
Nu på tisdag den 13 september är det ett kvällsevenemang på Helheten i Örebro, ett tillfälle att möta alla terapeuter som jobbar där, inklusive mig. Vi kör från 18.30 och avslutar 21 med en kortare inre resa om jag leder och den slutar 21.30.
Fritt inträde!

Torsdag 15 september är det första kvällen för mig med healing och meditation. En kväll för inre stillhet och inre expansion. Vi börjar 18 och håller på till 19.30.
Ditt bidrag: 100 kr. Anmäl dig till mig innan så jag kan förbereda lokalen rätt.
Obs: Finns begränsat antal madrasser och stolar, vi har bara några platser kvar.

Varmt välkomna!

Jag hälsar hela dig!
Raphael Mabo

Raphael Mabo : Hur vill du bidra till världen?

Jag upplever att det finns en tendens hos människor idag att fokusera på det som de uppfattar som fel, som jobbigt, som negativt. Internet florerar av information som visar upp en tung och hård värld där människor med makt på olika sätt manipulerar människor med som det sägs mindre makt. Politiker som manipulerar folket. Företagsledare som manipulerar politiker. Pengar som manipulerar människor. 

En hel del av denna information är viktig, men det kan vara lätt att fastna i tungsinnet och genom detta ge energi till dess beständighet. 

För att balansera upp det hela, så frågar jag dig – vad vill ditt hjärta göra för världen och för dig? Vad vill och kan du bidra med för att skapa en värld som är mer som den plats du önskar leva i? 

Se och möt de problem som finns, inkludera dem i ditt varande för de finns i livet och världen, men se och erkänn även möjligheten som du har inom dig för att bidra med en förändring. En förändring kan vara stor eller liten, förändring är ändå förändring. 

En omfokusering från problem till lösningar, från det som inte fungerar till att expandera det som fungerar, expandera det som hjälper, stöttar och ger mer av glädje och livslust!

Vad kan du göra för världen idag?
Fråga ditt eget medvetande och din kropp, fråga universum, fråga jorden. 

Vad ska till för en förändring?
Vi vet inte alltid hur förändringen ska se ut rent praktiskt och konkret, och vi behöver heller inte veta det. När vi ställer frågor och lever i energin av frågan så öppnar vi upp för nya möjligheter. När vi har bestämda tankar om hur det ska vara och se ut, så kan detta i sig begränsa möjligheterna. Kanske det kan bli på ett annat sätt, som vi inte har någon aning om, och som kanske kan vara ännu mer intressant och spännande?

Hur blir det bättre än så?

Jag hälsar det fantastiska du är!
Raphael Mabo

Raphael Mabo : Medskapare av kultur

Jag går en kurs i etnologi, om myter och ritualer, och i kurslitteraturen – ”Etnologi. Perspektiv och forskningsfält” Alf Arvidsson – så hittar jag att kulturen är skapad, enbart skapad, av människan. I detta finns perspektivet att vi inte har en kultur när vi föds, utan kulturen är något vi lär oss och interagerar med genom medskapande. Vi föds in i ett kulturellt sammanhang (vår familj) och vi bidrar till dess utveckling genom våra handlingar. 
   Delvis håller jag med, för jag reflekterar att jag har ett vidare perspektiv som handlar om själens oändlighet där vi i varje liv samlar erfarenheter. Min upplevelse är att när vi föds så är vi inte som ett oskrivet blad, utan vi har – i vårt undermedvetna – med oss erfarenheter och upplevelser från det tidigare. Och detta är en del av det som påverkar hur vi interagerar med vår omvärld. Våra erfarenheter i själen blir som ett filter som vi tar in omgivningens undervisning med, vår uppväxtmiljö, föräldrarna, kompisarna och händelser.
   Jag ser själens erfarenheter som ett frö till den personlighet som vi utvecklar under vår uppväxt. Sedan beror mycket på jorden som fröet är satt i, väder och vind, andra växter i närheten, och ja hur väl fröet tas om hand. Det påverkar växandet och växtens möjligheter till överlevnad och dess utseende och funktion i världen.
   I detta finns även begreppet karma, som är en parameter som är som ett frö till det som händer omkring oss, de utmaningar vi har genom livet. Karma som tankar, känslor och handlingar vi skickat ut tidigare, och som vi skickar ut i varje upplevelse av nu. Karma som del av det kollektivt undermedvetna, där vi alla är ihopkopplade.
   Jag minns en regression för många år sedan, där jag upplevde mig själv som en växt. Som en tusensköna på ängen och rötterna satt ihop med andra växters rötter och vi var som en familj som kände varandra och påverkade varandra.
   Jag tror att så fungerar det kollektivt undermedvetna också. Vi påverkar kulturen och vi påverkas av kulturen, både genom våra direkta fysiska upplevelser genom våra sinnen men även subtilt i vårt undermedvetna. Vi har ledningar till varandra där tankar och känslor åker runt och mellan oss, vi påverkas av andra och andra påverkas av oss. Mycket av det vi tänker och känner är som ihopsamlande tankar och känslor som har åkt mellan flera människor, mycket är inte ens vårt eget för det kommer inte ursprungligen från oss.
   Ett sätt att testa detta på är – fråga kroppen. ”Tillhör detta jag känner nu någon annan?” (känner, tänker, upplever…). Känns det lätt och expansivt, så är det någon annans ( = Ja), känns det tungt och begränsande och intryckt, nertryckt så är det ditt eget (= Nej). 
   Är det någon annans så kicka iväg det, åter avsändaren. 🙂 (du behöver inte veta vem eller vilka det kommer från)… Be din kropp släppa taget om det och skicka åter avsändaren. Ibland kan man behöva göra detta flera gånger för det kan finnas upplevelser i upplevelser, tankar i tankar, känslor i känslor – lager av lager av lager..
   Är det ditt eget, så jobba på ett annat sätt med dig själv. Möt känslan, upplevelsen, tanken. Betrakta din upplevelse som den är och omfamna den, omfamna dig. Du är inte fel som känner eller upplever. Du har en upplevelse, men du är den inte. 
   Eftersom medvetandet är oändligt, själen är oändlig (och själen har ett medvetande), så kan man säga då att medvetandet inkluder allt? Inkludera även din upplevelse i dig, tillåt dig känna och vara utan att döma och om du dömer så inkludera även det.. Det som är, det är. Och allt är.
   Jag kommer ofta att tänka på Parmenides, och det kommer från när jag läste idéhistoria för 20 år sedan (tiden går *ler*).  Parmenides var en av det antika Greklands filosofer, och han uttryckte sig om varat. Varat var enligt Parmenides existensen, allt som finns. Han hade begreppet icke-varat för att säga att det inte fanns. Allt var varat. Och även om ett icke-varat skulle finnas så skulle det också vara varat. Hans bild av världen var alltså oändlig. Det finns inget utanför, för även ”utanför” är ”innanför”. Allt inkluderas, inget exkluderas. Allt är varande. Han beskrev ”oneness” för så länge sedan. 
   Och det är intressant, att du och jag och vi upplever som vi gör just nu och vi skapar den kultur vi har just nu och denna kultur påverkar oss och vi påverkar den.
   Jag avslutar med ett uttryck från den danske filosofen Martinus Thomsen – ”Allt är meget godt” (Allt är mycket gott). 

Jag hälsar din oändlighet och varande och allt som är du!
Raphael Mabo