Raphael Mabo : Tillåt dig att känna

Känslor är fantastiskt och är för att vår kropp och vårt sinne ska hantera och orientera sig i den värld vi lever i. Men, jag tror många av oss tidigt får lära sig att känslor kan vara rätt och fel beroende på omständigheterna, och för mycket känslor är inte bra utan det ska vara lagom. Man ska vara lagom glad, lagom ledsen, lagom arg, ha lagom mycket ångest för annars har man problem, och har man problem så är man fel. Och fel vill ju ingen av oss vara. Därför är det så vanligt att vi människor lär oss redan i tidiga åldrar att stänga av, stänga in, lägga undan våra känslor och spara dem till senare, ett annat tillfälle, ett annat sammanhang. Till slut kan detta bli en vana och när det är en vana så stoppas känslor undan i oss och förr eller senare sparkar sig ut på olika sätt – som kastrullen som kokar över när locket har varit på för länge. Det kan finnas skam och olika värderingar kopplade till känslor, som uppfattas som negativt och ”fel”. Vi människor har också lätt för att ha krav på oss, att vi ska vara så ”duktiga” och då måste vi vara starka och tysta.

Zen-coaching är ett nyfiket utforskande, det handlar om vad händer i kroppen, vad händer i sinnet? Vad finns där, hur tar det sig till uttryck? Och vad vill det för något? Istället för att trycka undan eller ha massa åsikter om sina känslor, så erbjuder Zen-coaching en möjlighet att utforska känslorna, möta dem, se dem, göra sig bekant med dem – kanske även göra sig vän med dem. Att bli vän med sin sorg, sin smärta, sin längtan, sin ångest. 

En del tror att det handlar om att bli av med känslor, att man har ett problem som ska botas. Nej, för min erfarenhet är att när vi försöker bli av med känslor så blir de större och starkare därför att vi ger motstånd till dem och det vi ger motstånd till växer. Om du bråkar med dina känslor så bråkar dina känslor tillbaks med dig. 

Du har känslor, jag har, vi har. Det är naturligt för oss människor att uppleva olika former av känslor. Med Zen-coaching kan vi utforska dem så att vi kan hämta hem vad de vill säga, det är ett sätt att lära känna sig själv och sina känslor bättre. Attt istället för att se känslorna som ens fiender, möt känslorna och se vad de har att säga dig. Bakom varje känsla finns en positiv intention som vill hjälpa dig, Zen-coaching kan vara ett utforskande av det för att hitta det. 

När vi möter våra känslor, när vi observerar våra känslor och låter dem finnas där så kan vi bli medvetna om att känslor händer och sker i oss, de kommer och de går, men vi är inte dem. Du är inte dina känslor, och jag är inte mina känslor. Känslorna är händelser som kommer och går, och de kan föra med sig budskap. Istället för att tycka rätt eller fel känslor, döma oss själva för vad vi känner eller inte känner, så handlar det om att vi är något större och något mer än våra känslor och med detta – självet, själen, vårt medvetande – så kan vi observera våra känslor, se att de finns där, uppleva dem i kroppen och vi kan göra det utan att döma dem.

När vi möter känslorna på detta vis, när vi låter dem finnas utan att identifiera oss med dem, när vi är observatören som ett öppet rum i vilket känslor händer och uppstår, så kan det innebära att känslorna förändrar sig. När en känsla har fått uttryckt det den ville till dig, när du har lyssnat på den, så kan den förändras för att uttrycka något annat. Oavsett vad så har du frid inom dig själv, en upplevelse av ett expanderat, oändligt, varande. Du kan vara arg, ledsen, glad, lycklig – uppleva hela spektrat utifrån en frid inom dig själv, där känslor kommer och de går. Där känslor slutar vara ett problem, där du kan vara närvarande i ditt inre djup, din inre essens, din själ med styrka och klarhet även när känslorna kommer och går. 

Det kan finnas stunder när du känner mer av klarhet och essens av styrka och kärlek och fred, det kan finnas stunder där du känner mindre av det. Ibland kan en känsla ta över helt och hållet, ja låt det hända och låt det ske. Som barnet som går in i en känsla och sen är det bra sen när den har uttryckts. Djur lever mycket i sina känslor och de kan ha något att lära oss människor, de kan uppleva kärlek, lycka och sorg, de kan bli arga, sura och glada, lyckliga – utan att fastna i dem, där händer känslorna och de uttrycks och sen går de vidare i livet med närvaro och kraft.

Zen-coaching har för mig inneburit en lärdom att omfamna mina känslor, omfamna allt som är jag. Och i det händer, uppstår, en frid med mig själv. Där Zen-coaching är en påmminnelse om att se, möta känslorna och återvända till essensen när jag kommer ihåg att – javisst ja, jag är ju inte mina känslor. De händer och uppstår i min kropp, och är inte en frågan om rätt eller fel, bra eller dåligt, problem eller icke-problem…

Jag hälsar fantastiska du!
Raphael Mabo
Zen-coach

Annonser

Raphael Mabo : Låt görandet hända…

Igår höll jag en vägledd meditation i Örebro, och efteråt reflekterar jag över – som så många gånger förr – att det är som att det inte är jag som gör, utan det kommer igenom mig. Dessa meditationer händer av sig själva. Utåt sett kan det verka som att jag ”gör”, men min inre upplevelse är att jag hänger på det som kommer. Många gånger när jag skrivit har jag haft liknande upplevelse, att skrivandet ”händer” mer än att jag ”gör” det. 

Den indiske mystikern Osho kallade detta för ”gudomlig inspiration”. I Taoismen finns tanken om en ”världssjäl” som representeras av naturen och människan bör sträva efter att följa naturens rytm, livets rytm, vlket uttrycks genom begreppet ”wu-wei”. Enkelt uttryckt så innebär wu-wei att vara i agerandet istället för att det är intellektuellt uttänkt eller planerat, så följ med det som är och låt dina aktiviteter hända naturligt, låt livet ta dig med och då blir handlandet, agerandet, görandet utan ansträngning. Detta är ett tillstånd som på kan kallas ”vara i flöde”. Många konstnärer har genom århundraden uttryckt ett liknande tillstånd, när konstverket skapas genom dem istället för att de verkligen intellektuellt konstruerar det. Man kan säga ”effortless doing” – görandet utan ansträngning eller icke-görande – som också har kopplingar till zen-buddhism.

När jag är avslappnad och i kontakt med min själ och mitt innersta jag, det som kan kallas för min essens, då händer det. Då kan jag få impulser, då kan ett ”händande” komma igenom och lyssnar jag på det och följer med, så blir det utan ansträngning, det blir lekfullt, det blir som en resa där jag observerar mig själv och ”Aha, gör jag detta nu?”. Det är även närvaro i nuet, närvaro med det som är. Istället för att tänka och analysera om ”är detta bra, är jag bra, är jag dålig, gör jag fel, gör jag rätt, men så här kan man ju inte göra”. I kontakt med hjärtat, med själen, med essensen, så blir det ”rätt” (och även om det skulle bli ”fel” så är det ändå ”rätt” också, se gärna föregående inlägg).

Jag hälsar fantastiska du!

Raphael Mabo
Zen-coach

Raphael Mabo : Trösten i enheten

I Zen-coaching är en vanlig fråga – ”Kan du acceptera din inre upplevelse?”. Och om man inte kan göra det så är nästa fråga – ”Kan du acceptera att du inte kan acceptera din inre upplevelse?”. Jag tycker om symboliken i Yin och Yang-symbolen, en cirkel med en svart våg och en vit våg. I det svarta en cirkel av vitt, och i det vita en cirkel av svart. I Yin finns Yang, och i Yang finns Yin, tillsammans är de ett. Martinus Thomsen var en dansk filosof inom kosmologi och han skrev bokverket ”Livets bog”, bland det han skriver finns synen att både det vi uppfattar som ”gott” och det vi uppfattar som ”ont” leder vägen framåt till det som är ”gott” och därför sade han ”Allt er meget godt”.  Oavsett om vi gör ”rätt” eller ”fel” så hamnar vi alltid ”rätt” till slut. Det är bara en fråga om perspektiv, mellan makro och mikrokosmos.

Detta var några infallsvinklar på enhet och dualism samtidigt, som kan tyckas vara en paradox men från ett högra plan inte är det. Jag tycker detta är intressant och någonstans trösterikt. Vi kan uppleva oss som individer, separerade från varandra, men samtidigt så ingår vi alla i detta oändliga liv, som en oändlig organism eller oändligt varande. Cellerna i min kropp är egna individer, samtidigt som de också bygger min kropp som jag uppfattar som en. Det är bara en fråga om perspektiv, och från det högre perspektivet är vi alla ett… 

In lake’sh (från Mayafolket) = ”Jag är en annan du”.

Önskar dig kärlek och fred med allt som är*
Raphael Mabo
Zen-coach