Raphael Mabo : Livet händer

Livet är. Det händer.
Vem är det som söker och efter vad?
Sökande utgår från att något är tappat, något som man kan finna.
När vi letar så tror vi det finns något att hitta. Vi ger energi till letandet.
Gör vi livets mening, eller livet i sig, till ett koncept så upplever vi inte längre livet.
Vi är i distans till livet när vi försöker äga konceptet livet.
När vi försöker greppa det så rinner det igenom våra händer.
Livet händer genom kroppen, genom medvetandet, genom det som är.

I livet finns ett koncept av ”jag” och ”du”. 
Som yttre former av livet, av medvetande. 
Ju mindre vi tror på ”jag”, så uppstår ett utrymme inuti, som är fyllt av livet.
Livet som händer igenom och skapar, uttrycks genom kroppen och det som är.
Uttrycks genom själen.
När livet händer så finns ingen görare. Livet görs inte, det händer.
Och nuet det enda som finns, som är.
Just nu.
Igår som ett minne. I morgon som kanske en dröm, en längtan.
Nu finns nu.

Raphael Mabo
Zen-coach

Annonser

Raphael Mabo: Sanningen i nuets rörelse

Årets nyår tillbringade jag på Fridhem i Stjärnsund med Hari Eriksson och Åsa Kullberg plus trevliga vänner, i ett meditativt utforskande av livsupplevelsen i varje nu. När vi till vardags möter livet är det så lätt att möta det genom filter, tankar och olika föreställningar som kommer från våra präglingar. När vi utforskar detta, som bygger på ett ifrågasättande av vår egen upplevelse, så möjliggör detta för oss att se igenom filtret – men inte att se filtret som något som är fel och som ska slängas bort, utan det handlar om att omfamna det. Att se vad som är sant i varje stund, i varje nu, att fråga sig själv om nuet och se vad som uppstår inuti just då just nu och omfamna detta. Omfamna det utan värdering, utan rätt och fel, bra och dåligt. Och varför i hela friden då? Jo för att min upplevelse i detta är expansion, expansion av medvetandet, expansion av närvaron, expansion av livet. Vi möter mer av oss själva när vi tillåter rörelsen, rörelsen i nuet och rörelsen i sinnet. Detta tycker egot mindre om för egot vill hålla kvar vid något statiskt. Rörelse och förändring kan vara otryggt för egot. 
   Min upplevelse är – när vi omfamnar mer av det som är nu, bara just nu, och nu, och nu igen, så släpper vi taget om det fasta. Det är som att hjärnan eller egot ger upp, orkar inte hålla kvar bindning till det fasta när det märker att det finns en rörelse i varje nu – en ny tanke, känsla, upplevelse. Dansen mellan tanke och känsla, och genom att observera det, omfamna det, så når vi allt mer av det som finns bakom eller bortom, som kan kallas för det transcendentala. En transcendental referenspunkt, eller upplysning eller satori (buddism). Detta ljus som leder oss i en förståelse och vetskap om vår sanna natur, och som också är bortom ord, bortom tanke, bortom vänster hjärnhalvas logik och höger hjärnhalvas drömmar. Detta är medvetandet. Det eviga.

Ljus och lycka
Raphael Mabo

Zen-coach