Raphael Mabo : Naturliv

Allt mer upplever jag ett behov av mer närvaro i naturen och mindre av den digitala mediavärlden. Därför dröjer det mellan mina blogginlägg.

Känslan i att öppna dörren ut till altanen och gå ner i trädgården, att andas och se kvällshimlen, känna en lätt vind och naturens beröring. Det är liv.

Jag brukar säga att jag flyttade från staden för att lättare höra mig själv, känna mig. I en stad är det många ljud- och synintryck som lätt kan bli överväldigande genom sin täthet. Utanför staden finns mer luft och mark och intryck som är lugnare vilket underlättar för att hinna med.

Betraktandet av en blomma och stanna med den en stund. Se dess rörelse i vinden. Det skänker mig lugn.

Och vem är jag i detta, och i detta? Mitt jag som rör sig fram som en våg genom ett öppet hav, och över detta något som ser och betraktar och är medveten om alltihop.

Livet som utvecklar sig fram.

Raphael Mabo

Annonser

Raphael Mabo : Ego och Gud

Det finns stunder då det är behagligt att ta en paus från världens mediaströmmar och gå inåt – att reflektera och fördjupa sig, uppleva mer av den inre världen, ge uppmärksamhet till det inre livet och se rörelsen där. För mig är detta näring, att uppmärksamma min inre energi, min essens. Och i detta kan det vara skönt att lyssna på en inspirerande person eller läsa en bok eller softa till instrumental musik.

En inspiratör som jag har lyssnat en del på senaste tiden, det är Dr. Wayne D. Dyer. Jag lyssnade på hans föreläsning i ljudboken ”Inside-Out Wellness: The Wisdom of Mind-Body healing”. Några reflektioner jag gjorde:

Ego = Edging God out. Ja reflektera över detta en stund. Med begreppet ”Gud” så menar jag ett medvetande och skapande energi som finns och ingår i oss alla och i allt i världen. Vi är delar av Gud och Gud är delar av oss. Vi ingår i Guds fysiska upplevelseorganism. Vi har en fri vilja i detta, vi kan stänga ner Guds-aspekten inom oss och agera utifrån vår egen personlighet och utifrån att se oss själva som enskilda öar i mänskligheten och i detta tillfredsställa enbart våra egna behov utan hänsyn till andra. Och då blir begreppet ego destruktivt.

Om vi istället ser oss som delar av världen, som att vi ingår och är delar av ett gemensamt kollektivt i vilket allt och alla är aspekter av Gud – hur känns, upplevs och uppfattas det i dig?

Vi är skapare i världen samtidigt som vi är del av Skaparen. Istället för att se oss som att vi samarbetar med Gud och finns vid sidan om Gud, så är vi Gud. Gud finns i oss och vi finns i Gud. Gud är inte separerad från oss, även om vi kan fjärma oss från Gud i oss själva, vi kan tappa tron på Gud och vi kan fjärma oss från idén att det finns högre och fler och större aspekter av oss själva som ingår i andra.

Att se Gud i allt, i varje ögon vi mötas av, i varje människas blick, varelse och väsen. I varje blomma, i varje andetag, i varje regndroppe – ja Gud har många ansikten, former och uttryck. Vad skulle det göra med dig?

Detta perspektiv, som du kan välja att tro på eller avfärda – det är ditt beslut vad du gör av det. Jag delar det jag tror på, det som är min sanning. Jag tror inte på en absolut sanning eller vetande, utan jag tror att allt är en tro. Att tro är det enda som finns, i detta kan saker vara mer eller mindre sannolika. Att tro att allt är en tro, är ingen absolut sanning, utan även det är en tro att tro att allt är en tro.

🙂

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo