Raphael Mabo : Kärlek är frihet med respekt

Kärlek är frihet och frihet är kärlek. Ja, det är samma sak. Vår själ är fri och skapar verkligheten omkring sig. Själen är uppbyggd av kärlek. Som vi redan har gått igenom så är kärlek den grundläggande ljuskraften som expanderar och skapar liv.

I våra kroppar så har vi ett ego, det är en funktion som finns i vår hjärna. Egot kan skydda oss och hjälpa oss, men egot kan också stjälpa oss genom att egot har en inbyggd misstro mot livet och ser världen som en motståndare. Egot känner trygghet i att ha kontroll, så egot vill gärna styra och ställa med världen omkring, döma ut andra och dela upp människor i bättre och sämre. Egot är ensamt och rädd. Egot är vår lärare som hjälper oss med att se det som verkligen är sant, eftersom egot är skeptiskt. Det sätter krokben för vårt flöde i livet genom att det skapar upplevelser som vi lär oss genom och därmed har möjlighet att nå det som verkligen är.

När vi går genom relation till relation, när vi såras och hamnar i konflikt, så gör vi det därför att egot har en idé, en föreställning, som vi prövar och vi upptäcker – genom smärta och förlust – att den ej var sann. Vi behöver ofta trilla i samma fälla många gånger för att kunna släppa idén om att egot talar sanning.

Egot – det själviska jaget – vill gärna begränsa kärlek, ha murar och ägande. När vi är kära så kan egot säga till oss – Du, slå vakt om kärleken, hon eller han kan försvinna, kan såra dig. Så egot vill kontrollera, styra, söker bekräftelse och letar ständigt efter ”gömda lik i garderoben”, ser fel och brister för tänk om det inte är så bra som det verkar vara? Egot är svartsjukt och har gärna idéer om hur partnern ska vara och bete sig. Det blir en intellektuell mur som hindrar ett möte mellan själar.

När vi släpper egot och ägandet i kärleken så når vi frihet. Frihet att vara, känna och göra utefter den vi är – utan begränsning, svartsjuka eller missunnsamhet. Att vara kär och i det även vara i frihet, är en stor gåva som kopplar oss till universums kraftkälla. Jag tror på att en relations djupaste mening är att spegla den gudomlighet som du är och vara ett plus till det liv du redan för, ett plus till det du redan är, en förhöjning av det som redan finns och i det kan nås en förnimmelse av Gud – universum, det som är bortom, bortom. En relation kan vara ett stöd, en hjälp, en kraft och styrka – om vi ger den friheten att vara det.

Upptäck din inre trygghet
Jag har haft förhållanden och relationer i mitt liv som tagit slut, jag har haft jobb som kommit och gått och en ekonomi som varit i svaj. Min erfarenhet är att det finns ingen trygghet i det yttre, för även det som verkar tryggt, även det som ser stabilt ut – kan förändras, kan ta slut eller transformeras om till något annat än jag hade planerat. När vi lägger tryggheten i det yttre, var finns då tryggheten när det yttre förändras?

Lösningen handlar om att vara den inre tryggheten. Den trygghet som är vår livlina och fasta punkt i tillvaron. Det handlar om känslan att vad som än händer och sker, så har jag kraft och stabilitet i mig.

Grunden för denna inre trygghet, är kärleken till oss själva. Ju mer jag älskar mig själv, bejakar mig själv och är centrerad i mig, desto mer stabilitet och trygghet i mig når jag och jag kan möta det som händer mig i livet med mer kärlek och tillförsikt. Istället för att söka utåt, så handlar det om att vara landad i det inre. Att vi måste ha trygghet är en idé som utmanar världen till att skapa otrygghet. När vi har en idé om att vi behöver trygghet, så säger vi samtidigt att vi är otrygga. När vi har en idé om att vi behöver något, att vi söker något, att vi letar efter något, att vi vill ha något, så har vi samtidigt idéen att det vi önskar är något som vi ej har.

Genom sökandet och vår längtan så befäster vi att vi ej har det, eftersom vi ger energin till att det ej finns. För skulle vi ha det, så skulle vi ej längta efter det. Vi skulle ha frid.

Du är kärlek, du är trygghet och du är frid. Detta är det som vår själ är uppbyggd av, vår essens som aldrig lämnar oss. När vi har idén om att vi söker dessa kvaliteter, så separerar vi oss – genom tanken – från dem. Separationen är en illusion, en idé som ej är sann. Genom den idén söker vi i det yttre, vilket skapar rastlöshet och en otillfredsställelse, en ofrihet.

Genom att ge upp dessa idéer, låta dem vara utan att tro på dem, så åternår vi det som vi verkligen är och i det finns frid. Att ge upp är att släppa taget, släppa energin, vara neutral. Varken förstärka eller försvaga, varken uppmuntra eller försöka få bort dem. När vi ej ger energi till dessa tankar om separation, så släpper dem och vi är i friden, kärleken och tryggheten. Den sanna essens som vi är.

Ge frihet och du får frihet
När vi ger vår partner frihet att vara så ger vi oss själva friheten att vara. När du kan ge dig själv frihet, så kan du också ge andra det. När du kan vara i kärlek för dig så kan du också vara i kärlek för andra. Kärleken är fri, flödande och expansiv. När vi är i kärlek, så blir vi mer i kärlek. Det höjs, stärks, blir fantastiskt – så länge som vi låter kärleken vara fri. Ty kärlekens frö kan bara gro och växa i frihetens trädgård. När vi sätter upp murar omkring, så skuggar dessa murar solen och plantan dör.

Så, vill du ge kärleken en chans – ge den frihet att flöda och vara, släpp egot och utforska kärleken, stund för stund. Släpp idéer och föreställningar om hur det ska vara eller inte vara – så att du kan upptäcka kärleken och vad den är, vad den ger, vad den gör. Genom idéer och föreställningar så avskärmar vi oss själva från att verkligen se det som är.

Möt kärleken utan en kravlista, möt din älskade och skriv er berättelse tillsammans och gemensamt, som ett blankt papper som ni tillsammans fyller, en öppen bok som ni gemensamt skapar.

När kärlek stagnerar mellan älskande, så tömmer de varandra. Älska bortom din egen historia och älska bortom den historia som du och den du älskar har skapat tillsammans. Det är genom närvaro i nuet och genom att ta vara på varje möte som den gåva det är, som kärleken får utrymme och frihet att hålla sig i flöde. Krav dödar passionen och därmed kärleken.

Var tydlig och hedra er överenskommelse
Det finns de som vill förstå frihet som att man får behandla varandra hur som helst, att man ska strunta i varandra, men det är inte det jag menar med att kärleken innebär frihet. När du går in i en relation, när du och din älskade tillsammans skriver berättelsen om er relation och ert liv, så finns det också en överenskommelse mellan er. Denna överenskommelse kan vara outtalad eller uttalad, och det är en överenskommelse som handlar om hur ni relaterar till varandra och till andra. Överenskommelsen innebär ramen för er relation. Är det en monogam eller polygam relation, hur definieras otrohet för er relation, vad är okej respektive inte okej för ert umgänge?

Jag tar upp detta därför att jag tror på att det är viktigt i en relation att vara överens, att bygga gemensamt och tillsammans. Det kan undvika sår, konflikter och missförstånd att ha en tydlighet för varandra vad ni har för relation och vilka ramar den har. I en relation så har man ansvar för sina egna känslor och samtidigt ansvar för sitt eget handlande och agerande gentemot sin älskade. Det finns en förväntan om att ingångna överenskommelser hålls, för varför annars ingå dem? Om det uppstår ett behov av att omförhandla överenskommelser, så lyft upp det, ta diskussionen och se hur ni kan gå vidare i det.

Kärlek är varsamhet
Kärlek är omtänksamhet, förståelse och glädje. Kärleken är vacker, sensuell, lekfull och drömsk. Kärleken dansar i vinden och växer av friheten.

Du ökar kärlekens närvaro i livet när du öppnar för kärleken inom dig. Gör saker varje dag för din egen skull, tillåt dig att ha kul och roligt. Värdesätt dig själv, beröm gärna dig själv, tala och tänk gott om dig. Känn ditt hjärta, du kan lägga handen på hjärtat och tänka vackert om dig. När du ger dig själv kärlek så höjs din kärleksvibration och därmed även din förmåga att ge kärlek. Minns att det du ger, är också det som du får.

Tala vackert om varandra och med andra, ge gåvor, beröm, sprid uppmuntrande ord omkring dig. Lyssna på andra med ett leende. Du vinner mer på beröm än på kritik. Flytta fokus från det som ej fungerar, till det som fungerar. Om du gör detta utan krav eller förväntan på en särskild reaktion eller motprestation så bygger du mer kärleksenergi i ditt liv. Omgivningen responderar på det du skickar ut genom dina tankar, känslor och göranden.

Jag hälsar dig!
Raphael Mabo

Annonser

Raphael Mabo : Tänd ljus för kärlek och fred

Låt oss tända ljus för fred, kärlek, medmänsklighet och solidaritet. Låt oss tända ljus och hålla varandras händer tillsammans för en värld utan krig och mord. Låt oss be för allas själar, healing och rening från rädslor och hat.

Mina tankar, mitt hjärta och mina tårar går till de drabbade i Trollhättan 2015-10-22. Samtidigt vill jag ge kärlek till alla i världen som har drabbats av hat, våld och förtryck. Jag tänder ljus för alla.

Hat och rädslor tycks sprida allt mer, hjärtan stängs och murar mellan människor byggs upp.

Jag ber – låt oss aldrig glömma att vi alla har samma ursprung, vi bor på samma planet, vi lever i en global värld där allt vi gör och är påverkar varandra. Vi har alla själar! Låt oss hitta tillbaks in i hjärtat och sprida kärleken omkring oss varje dag.

Livet är skört, låt oss ta vara på oss själva och varandra, låt oss visa omsorg för varandra. När gränser byggs upp mellan folk så byggs gränser upp mellan hjärtan. Jag ber för att gränser öppnas, murar spricker och allas hjärtan öppnas upp för kärlek.

Jag hälsar er!
Raphael Mabo

Raphael Mabo : Andlighet är kärlek, medmänsklighet och solidaritet

Goda tankar, goda ord, sprida lycka på vår jord.

Ja, så stod det på en broderad kudde som jag hade i min säng i sommarhuset i Dalsland när jag var barn. Kudden kom från min mors moster Helga. Dessa ord har jag burit med mig genom åren och för mig så bär de essensen av andlighet.

En annan text som jag har burit med mig från barndomen är:

Tala vänligt till den trötte, likt en hälsodryck det är. Tala vänligt för din nästas börda du därmed till hälften bär.

Dessa ord var broderade på en väggbonad i min farfars barndomshem i Dalsland, och väggbonaden finns kvar i huset som nu min morbror och mina kusiner har som sommarhus.

I alla människor så finns anden, anden som är själens gudomliga aspekt och som alltid existerar, alltid finns och är. Anden och det andliga som en kontrast till det synliga fysiska och materiella. Anden som genomsyrar varje människa, varje väsen, varje djur och varje växt, anden som finns i hela världen och universum. I detta finns att vi alla människor har samma ursprung för vi alla kommer från samma ställe, därmed tillhör vi alla samma familj. Vi är alla släkt, vi är alla syskon med varandra och vi har alla lika mycket värde för vi är alla värdefulla.

Andlighet är för mig att se och känna detta, att uppmärksamma att det finns en osynlig gemenskap mellan allt levande, som går bortom nationella, etniska, kulturella och religiösa påhittade gränser. Att låta oss gå bortom intellektuellt skapade ideologier och rädslor för varandra som skapar murar, konflikter och vars yttersta konsekvens är hat, våld och krig. I detta ingår för mig även att lägga ner idén om att det finns bättre och sämre religioner eller andlighet eller livsåskådningar, att lägga ner idéer som ”min tro är bättre och mer rätt än din” och istället se att alla människor har sin egen väg, för samtidigt som vi har samma ursprung och kommer från samma källa så är vi även olika individer med olika personligheter. Vi alla är olika uttryck för gudomlighetens oändlighet och därmed finns det oändliga vägar framåt.

Kärlek, medmänsklighet och solidaritet är uttryck för andlighet, det är känslor och aktiviteter som går igenom murar och skapar fred. Personlig utveckling ser jag som att växa i anden, växa i kärlek, medmänsklighet och vår förmåga till solidaritet med varandra. Att uppleva allt mer att vi alla är ett, och leva det varje dag i det fysiska. Varje människa du möter är din bror eller syster, varje djur du möter är en vän, och varje buskage, träd och blomma är värd din respekt och vänlighet.

Jag hälsar dig!
Raphael Mabo

Raphael Mabo : Kärleken är en skapande kraft

Vi lever i en tid av förändring och utmaningar. Jag tror på vår skaparkraft, på varje människas förmåga att bringa ljus till mörkret. Det var vi som skapade krigen, det var vi som uppfann tortyren och våldtäkten. Jag är fullständigt övertygad om att vi kan skapa fred och frihet. Enkelt uttryck är det en fråga om vilja, men som vi alla vet är det inte riktigt så enkelt. Det finns så mycket som kan stå i vägen för denna vilja och jag menar att vägen till fred går via våra egna hjärtan. För att skapa fred i världen, behöver vi nå fred och frid med oss själva.

Vi skapar fred genom det arbete vi gör med oss själva. När vi når vår inre sanning, så når vi oundvikligen vårt hjärta, vår kärlek, och detta skapar frid. Vi har alla detta inom oss, men vår kanal är ofta förorenad. Vi förorenas av hat, begär, vrede, avundsjuka, svartsjuka, rädslor, sår, sorg och outtryckt eller obemött sanning.

På vägen genom livet möter vi hinder och utmaningar, vi känner oss befriade när vi lyckas och vi mår dåligt när vi misslyckas. Vi sätter upp mål, saker vi vill åstadkomma och vara, men om dessa mål är mål satta av egot istället för sanningen i hjärtat, så kommer vi alltid att misslyckas. Vi kan lyckas med målen ur ett intellektuellt perspektiv, men kvar finns känslan av att något fattas.

Se på den vittnesbörd som många miljonärer bär, de har verkligen lyckats med sina föresatser, men istället för att finnas i det lyckliga så strävar de rastlöst ständigt efter mer och ännu mer, därför att deras framgång inte har givit dem verklig inre tillfredsställelse, de har ej funnit frid.

I den norm som finns i samhället, så säger vi att de som har pengar och rikedom är de som ”har lyckats”. Det är det ideal som många strävar efter att nå, men om de verkligen har lyckats – hur kan de också må dåligt? Vägen till frid är ej att ge näring åt egots rastlöshet, vägen till frid är att upptäcka vår inre sanning och därmed vår gudomlighet.

Det kan göra ont att vända sig till den egna, inre verkligheten och därför har så många av oss ett motstånd. Det kanske inte är ett motstånd som vi är medvetna om, men det finns i det undermedvetna. Detta motstånd har skapats av föreställningar om rätt och fel och hur man gör och inte gör, det är det ”bagage” som vi har med oss och som har fyllts på sen vi föddes till detta liv. När vi når denna del i oss, blir vi berörda, det kommer känslor upp till ytan som behöver helas och läkas.

Livet är en våg
Mitt eget liv har varit som en berg-och-dalbana, där perioder av flöde och lycka snabbt har övergått i perioder av inaktivitet och sorg. Det som gäller för mig i detta är att stå kvar i min egen energi, vara min egen källa. För dessa cykler händer omkring mig och jag vet att jag inte är dem. Gammalt kommer upp för att det ska lämnas och rensas, förlust behövs för ny framgång. Livet är i ständig expansion.

Om vi hindrar flödet genom att göra motstånd mot att släppa det som vill lämna, så orsakar vi spänningar och frustration i kroppen. Vi fördjupar smärtan när vi ger motstånd mot det som är. Om vi släpper, så ger vi möjlighet till situationen att förändras.

När vi exempelvis har en konflikt, det vi står för och det vi är kanske blir ifrågasatt, vi kanske vill något som någon annan inte vill – så låt oss ta en stund till att träda tillbaka och se på oss själva. För det handlar inte om ”rätt” och ”fel”, det handlar inte om att någon är ”dum” eller ”klok”.

När vi reagerar med ilska, frustration och kanske t o m hat mot andra människor, så är det uppsamlad smärta som bubblar över och vill komma ut. Detta har väckts i situationens möte, men det har långtifrån alltid med situation eller med människorna i situationen att göra, för smärtan är ofta gammal.

Smärtkroppen är en rest från gammalt
Ofta när vi agerar, så är det vår smärtkropp som styr. Smärtkroppen är det fält där sår, besvikelser och smärtor fastnar. Det handlar om det förgångna, om gamla mönster och beteenden. Smärtkroppen reagerar på det som påminner om händelser från förr, för smärtkroppen minns allt, och så spelar denna smärtkropp ut ett spel som handlar om det förgångna och därmed ej om det som verkligen är just nu.

Smärtkroppen kan vi inte tala till rätta, för smärtkroppen är i affekt – i agerande och i det kan smärtkroppen ej tänka, den bara gör och flyter med i känslorna. Efter smärtkroppens utfall är det vanligt att vi ångrar oss, vi tycker att ”borde inte gjort eller sagt så” och så vidare.

När du känner att smärtkroppen reagerar, börjar komma igång, så ta ett steg tillbaka. Andas djupt och långsamt, var i ögonblicket, bara stå eller sitt där du är. Ta en stund och var med din andning, låt det som händer i dig hända i dig, men utan att du dras med, utan att du hakar på. Vi kan se det som att smärtkroppen är ett tåg som drar igång, men du kan välja att stanna kvar på perrongen.

Fråga dig själv – vem eller vad är det som upplever smärtan, sorgen eller ilskan? När du flyttar uppmärksamheten från upplevelsen (smärtkroppen) till upplevaren (du), så släpper du i praktiken din identifiering med upplevelsen. Du blir ett subjekt som har ett objekt – upplevelsen. Upplevelsen och upplevaren är ej samma.

För varje gång du lyckas med detta, så blir det lättare och smärtkroppen börjar förändras, tyna bort och till slut försvinner den helt. För varje stund som du ej dras med av smärtkroppen, så blir du mer hel och stark i dig själv, du hamnar mer närvarande i nuet och du finner mer ro och frid i dig.

Detta är ej en metod för att ej känna sorg, ilska eller smärta. Dessa känslor händer i våra kroppar och istället för att gå in i känslorna och låta dem ta över och styra oss, så kan vi fortsätta vara upplevaren som har känslor och därmed så kommer känslorna och de går. De kommer och går som vinden. Vi fastnar inte längre i dem, vi grubblar ej vidare över dem, utan de kommer och vi släpper dem.

När vi har uppmärksamheten på irritation, sorg, ilska eller smärta, så upplever vi ej frid och stillhet inom oss. Upplever vi ilska och sorg, så kan vi ej uppleva frid för vi kan endast uppleva en känsla åt gången. Vi upplever det vi har uppmärksamheten mot. När vi ser att våra känslor händer i vår kropp, när vi ser att vi är upplevaren som har känslor, så kan vi återvända med uppmärksamheten till den frid som alltid finns inuti. Vi kan ej både vara i känslan och betrakta den eller uppleva att vi har en känsla. När vi betraktar, så släpper vi varandet i känslan och därmed återvänder till kärnan i oss själva.

Så, när du reagerar, när du börjar känna dig arg – så fråga dig själv: vad är det som händer nu? Stanna upp, andas och låt det hända och kännas i din kropp, låt dig bara neutralt betrakta det som händer och sker, för genom det når du det som verkligen är sant just nu och det som ej är sant, utan som tillhör det förgångna, får här möjlighet att tas om hand av kroppen och släppa taget om dig.

Bli fri genom att släppa
Att ”träda tillbaka” är att betrakta de känslor som händer och uppstår, för när vi observerar dem så bryter vi därmed identifikationen med dem. Om jag kan observera min ilska och frustration, så är jag inte längre ilskan och frustrationen och jag kan därmed se vad som verkligen är sant i situationen. Ju mer jag kan observera känslorna, desto mer skapar jag utrymme för dem att ”hämtas hem”. Att hämta hem känslor är att skapa ett öppet rum för dem där de får vara och kännas tills de har gjort sitt. Genom detta kan jag bli mer närvarande.

Jag sökte ett jobb, men det gick till en annan. Jag blev besviken och ledsen, tankar skapade en idé om universums motstånd mot mig, jag kände frustration och håglöshet. Så satte jag mig ner och andades i detta. Släppte taget om det, för det var som det var. Jag tillät mig känna det jag gjorde, tillät mig själv att se det, uppleva det inom mig och genom det så kom jag ”hem” till mig själv, i mig själv. Spänningen i kroppen sjönk undan och jag kände mig lugn och med frid.

Att släppa taget är inte att resignera. Ofta handlar vi utifrån frustration, för att vi tycker saker och ting är ”fel” och vi vill så gärna det ska vara ”rätt”. Att släppa taget är att släppa dömandet, att släppa motståndet mot situationen, mot att världen ser ut som den gör och är som den är. När vi släpper taget, så släpper vi frustrationen och kvar finns frid och kärlek inom oss. Vi släpper agerandet utifrån frustration och öppnar upp oss för att agera utifrån kärlek.

Kärleken är svaret
Det är skillnad på att agera utifrån att vi tycker något är fel, jämfört med att agera därför att vi älskar världen och varandra.

Kärleken är universums grundenergi, det är samma som livskraften – denna kraft som skapar liv på liv och låter allt expandera, bli mer och större hela tiden. Själen är kärlek för själen är liv. Själen är medvetandets yttre form. Känslor som ilska, frustration, hat, sorg, ledsamhet, finns inte i själen. Ej heller förälskelse och lycka. ”Lycka” är ett övergående tillstånd, en höjdpunkt, en kick som finns för att balansera upp sorg.

Det jag talar om är total närvaro i kärlek, det är stillhet, balans och harmoni. Det är ett djupare tillstånd än lycka, det är ett tillstånd av frid. Själen är medvetande och detta är kärlek.

Jag hälsar dig!
Raphael Mabo

Raphael Mabo : Skiftestid

Sommaren lämnar för hösten, och hösten för mig har en inåtblickande energi där våren mer är utåtblickande. En höst för meditation, stillsamhet, njutning av nuet, varandet i naturen, att se färgerna. Hösten är tiden då jag gärna går in i musik, dans, teater, upplevelser för sinnet och landar inuti. Reflektion, meditation, varande..

I tacksamhet för sommaren och med en glad öppenhet inför hösten.

Nu är en vacker tid!

Jag hälsar det gudomliga i dig, och dig, och dig…