Raphael Mabo : Varje människas kärlek förändrar kollektivet

Jag ser världens tillstånd idag som en resa genom rädslor och mörker för att bli färdig med det så att vi människor kan välja kärlek och ljus. Respekt för oss själva och för våra medmänniskor, och att alla människor har lika värde oavsett var vi är födda, det ser jag som framtiden – en framtid som vi skapar i varje nu genom var vi själva befinner oss i oss själva och hur vi agerar ut mot andra. Jag tror på en öppen värld och det mångkulturella samhället, där människor och människors tjänster får röra sig fritt efter nöd, behov och hjärtats röst. För att klara världens och samhällenas utmaningar så tror jag på mer och gränslöst samarbete istället för murar och stängda nationalstater – att vi människor börjar se och acceptera att vi alla tillhör samma mänsklighet, att vi är bröder och syskon och därmed tillhör samma familj; oavsett etnicitet, kulturell- eller religiös tillhörighet.

Det finns många som pratar om ”uppvaknandet” och för mig så handlar det om att för varje människa känna och uppleva kontakten med sin själ och att vi alla har själar som ingår i ett större sammanhang tillsammans och gemensamt, där ingen av oss är separerad på energiplanet, att ingen av oss är en isolerad ö. Det finns många olika nyanser i världen och vi värnar allas individuella väg genom att tillåta och stödja minoriteter, att olika kulturer och religiösa uppfattningar kan leva sida vid sida. Detta ställer krav på oss människor att vi växer i ödmjukhet, tolerans för olikheter, acceptans och att vi vågar möta varandra.

Svagito R. Liebermester skriver i sin bok ”Roots of love” att vi alla ingår i större sammanhang och att vi drivs av en önskan om att tillhöra sammanhang, tillhöra kollektivet. Vi har en känsla av samvetskänsla mot våra föräldrar, släkt och familj, men även mot kollektivet. Han ger exempel på att vi känner oss obekväma när vi exempelvis bryter mot den kollektiva överenskommelsen genom att komma felklädda till ett evenemang (t ex högtidsklädsel till ett informellt hemma-hos discoparty) och därmed sticka ut från de övriga, att det inte bara är den som kanske har missförstått klädkoden som känner sig obekväm utan även människorna omkring. Jag menar att detta kan också vara en förklaring till att många i offentliga miljöer och sammanhang är obekväma med klädkoder och kroppsspråk som signalerar andra kulturer än majoritetskulturen, men jag tror att vi kan hantera detta i samhället genom mer acceptans och tolerans mot varandra, och genom ökad kunskap om andra kulturer och sedvänjor.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är en bra grund för varje samhälle, det ger en intellektuell komplettering till utvecklandet av kärleksenergin i varje människa – kärleksenergin till oss själva och varandra som vi stödjer och finner genom meditation där vi går in i vårt eget inre, vårt sinne och vårt hjärta och känner en närvaro. När vi fokuserar på vårt hjärta och sprider till oss själva och ut i vår kropp och utanför vår egen kropp, ut till vår familj, släkt, vänner, arbetskollegor och ännu vidare så tror jag att vi tillsammans skapar en värld av kärlek och ljus.

Min uppfattning är att det materiellt inriktade konsumtionssamhället som vi har runtomkring oss, inte ger näring till människors existensiella behov – att det finns hos många en längtan efter en djupare samhörighet och kontakt, relationsskapande, som konsumtionssamhällets fysiska orientering inte helt lyckas döva. Jag ser världens krig, oro, konflikter, hatbrott, aggressioner av olika slag, som effekter av ett samhälle där vi människor har tappat kontakten med våra rötter, med kontakten inåt i vår själ, där identifieringen med det yttre materiella har skapat avstånd från oss själva och varandra. När vi går inåt i oss själva och utforskar, upplever, vårt inre djup – gärna i sammanhang med andra människor – så tror jag detta ger läkning, trygghet, mer frid och fred med oss själva och därmed mer frid och fred ut i världen. Att vi behöver pauser ibland från sociala medier, internet, nyhetsbrus och informationssamhället – gå ut i naturen, sitt vid havet, umgås med djur, dansa loss själen för att hitta kraft, jordning, grundning och närvaro i självet igen som ger styrka att möta världen ifrån.

Jag önskar dig kärlek och ljus på din vandring

Raphael Mabo

Annonser

Raphael Mabo : Att släppa och gå vidare med kärlek

Att vara människa innebär ofta utmaningar och en utmaning kan vara den att gå vidare, att släppa taget. Vi vill så gärna att allt ska vara bra, att allt ska fungera, men vi kan inte ändra på någon annan för varje människa har sin resa. Relationer kan komma och gå, människor kommer in i våra liv och ibland blir det för en kort tid ibland för en längre tid. Jag tror att vi alla gör vårt bästa utifrån den medvetenhet vi har, de resurser och den kunskap som vi har tillgängligt i varje nu. När vi tittar bakåt så kan vi se med en annan blick, men i varje stund i nuet så har vi tillgång till det vi har tillgång till. Jag ser varje möte som en gåva, som en hjälp för utveckling, även de som varit smärtsamma. I varje nu expanderar vi våra erfarenheter, vår kunskap, vår livskänsla.

Att släppa taget och gå vidare kan vara smärtsamt, kan vara mindre lätt. Hjärnan kan tänka att det vore det bästa, samtidigt som kroppen känner stress och bindningar och smärtor, sorg, och hjärtat gråter. Som en hjälp för att släppa, lämna, gå vidare efter det som varit, så har jag haft stunder för mig själv som för mig handlat om att försonas i mig själv – göra mig själv fri och jag tror att frigör jag mig så frigör jag även andra för i ett högre perspektiv tror jag på att vi alla hänger ihop.

Jag sitter med mig själv, har vackert och lugnt omkring mig, och tänker – känner Jag hämtar hem allt det som är mitt, allt det som tillhör min personlighet och min fysiska kropp, jag hämtar hem min kraft och mina mentala och känslomässiga trådar och band, jag hämtar hem allt det som är rent och sant och skickar iväg allt det som är annat – skickar iväg till solen för att transformeras. Jag tackar för det jag lärt mig, tackar mig själv och andra som medverkat. Jag låter kärlekens ljus skina och stråla över nuet och alla medverkande och inblandade. Jag önskar det bästa för allas läkning. Må detta ske!”

Jag sitter med detta en stund. Känner igen. Observerar de känslor och tankar som rör sig i min kropp, är ett vittne, bevittnar istället för att gå in i det. Låter det som känns kännas och vara, låter det som tänks tänkas och vara. Det kan hända att jag gör denna övning eller ceremoni flera gånger, om det känns så.