Raphael Mabo : Vi går mot en ny vår

Månen lyser ner genom människans illusioner och blottar vår nakenhet. Månen talar med själen som vill visa sig ren och klar om dagen. I drömmarna vi får svaren.

Skuggorna döljer och förvrider det som är. Rädsla, sorg och förvirring i livet, i världen. Öppna upp för själen inuti, känn din egen kraft och gudomens ljus. Vandra framåt i kärlek och respekt. Vi har den här jorden och mänskligheten tillsammans.

Det är tid för mer kärlek och mindre av hat, mer glädje och samskapande, mindre av separation.

Händer som möter händer, låter oss se och känna bortom kultur, etnicitet, religioner. Låter oss se varje människa är, en människa. En annan du, en annan jag.

Jag ser snön falla, snön som dövar bullret i världen. Under väntar solrosor och vitsippor. Vi går mot en ny vår.

Annonser

Raphael Mabo : Änglar

🌟

Komma av stjärnstoft

föds vi ner till jorden

En resa med glädje och sorg,

ja ett äventyr livet är

 

Med oss finns änglarna,

De hör och lyssnar,

känner och vet

 

De ger alltid av sin kärlek,

stöttar och förstår oss

 

Även när vi inte finner orden.

🌟

Vi är också änglar, änglar på jorden som delar en gudomlig, kosmisk essens. Upplevelsen av denna inuti och mellan oss människor, djuren och naturen, det ser jag som själens och livens resa. Det eviga och oändliga inom oss som innebär gemenskap, sanning och äkthet. Det ger inre frid och trygghet, även när stormar river upp hav i världen omkring.

Raphael Mabo : Tid för omsorg och reflektion

Allhelgonahelg och jag sitter med tända ljus och en öppen brasa. Utanför stugan gömmer sig stjärnorna ovan den molntäckta himlen och trädgården är lätt pudrad av snöpulver. Över grusvägen ligger ett frosttäcke och luften känns hög och klar. Det är minusgrader och vinter. Dagarna är kortare, tempot känns lägre och jag tänker på att vi lever i en tid där tiden gärna går så fort. Jag tror på att stanna upp ibland, att ta tillfällen att andas, reflektera och meditera. Allhelgona handlar traditionellt om att hedra personer som vandrat vidare, att minnas, att sörja och att glädjas. En resa in mot vintern.

Jag sitter och minns, reflekterar, över släktingar och vänner vars själar har gått in i andra existenser, jag tänker även på de som jag har känt och kommit nära och inte längre finns kvar i mitt liv, som har tackat för sig och valt andra vägar, andra resor. Jag tänker på vänner som har kommit, som har gått, och kommit igen.

I detta finns både glädje och sorg. Det finns en ledsamhet över de som inte finns nära och som jag fortfarande saknar. Ansikten och ögon som jag inte ser, röster som inte hörs, tankar och känslor som inte delas. Jag låter det finnas där som vill, det som känns, tacksamheten för de möten som funnits, de lärdomar som har getts mig, jag ler åt minnen som kommer, minnen med skratt och skoj.

Att låta det kännas som det gör, omfamna det som är, låta det landa istället för att fly bort från det, att sitta med det en stund, att sitta med hjärtat och känna ömhet och sprida det ut i kroppen. Det är även meditation. En inre resa där känslor omfamnas. Inte försöker ändra på något, inte fixa till någonting, istället ett varande med de känslor som finns, och i detta jag ser att de kommer och går, de rör sig, de förändras, minnen byter bilder. Andas, med fokus på hjärtat.

Det tror jag är egenvård, en tid för sig själv, att ge omsorg om sitt hjärta, känslor och ens liv. Att dra i den där bromsen för livet ibland, att stanna upp, att se vart man är, minnas var man har varit för att sedan kunna ta ett till steg, och ännu ett – vandra en stig fram, en gång. Och försöka sprida rosor omkring.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo

Raphael Mabo : Tänd ljus i mörkret

Tänd ljus, låt det skingra mörkret.

Tänd ljus, och känn det inuti dig.

Tänd ljus, och tänk på människor som varit och är nära, minns de som betytt för dig, minns glädje och fina upplevelser, och skicka ljus till glädje och lycka, och till sorger och ledsamheter.

Tänk dig lyktor av hjärtan omkring dig och ut i världen, låt oss be för ljus och kärlek för alla människor. Medmänsklighet, solidaritet, mångfald och allas lika värde.

Låt oss tända ljus för fred och gemenskap, i när och fjärran.

Låt ljuset skänka trygghet och stärka kärleken. Människa till människa, folk till folk, bortom nationer, religioner, kultur.. Vi alla tillhör samma mänsklighet, vi är alla värda kärlek och respekt, fred och frihet.

Låt oss tända ljus för att lysa upp våra dagar, för hela mänskligheten.

🌟💚🌟

Raphael Mabo : Varje människas kärlek förändrar kollektivet

Jag ser världens tillstånd idag som en resa genom rädslor och mörker för att bli färdig med det så att vi människor kan välja kärlek och ljus. Respekt för oss själva och för våra medmänniskor, och att alla människor har lika värde oavsett var vi är födda, det ser jag som framtiden – en framtid som vi skapar i varje nu genom var vi själva befinner oss i oss själva och hur vi agerar ut mot andra. Jag tror på en öppen värld och det mångkulturella samhället, där människor och människors tjänster får röra sig fritt efter nöd, behov och hjärtats röst. För att klara världens och samhällenas utmaningar så tror jag på mer och gränslöst samarbete istället för murar och stängda nationalstater – att vi människor börjar se och acceptera att vi alla tillhör samma mänsklighet, att vi är bröder och syskon och därmed tillhör samma familj; oavsett etnicitet, kulturell- eller religiös tillhörighet.

Det finns många som pratar om ”uppvaknandet” och för mig så handlar det om att för varje människa känna och uppleva kontakten med sin själ och att vi alla har själar som ingår i ett större sammanhang tillsammans och gemensamt, där ingen av oss är separerad på energiplanet, att ingen av oss är en isolerad ö. Det finns många olika nyanser i världen och vi värnar allas individuella väg genom att tillåta och stödja minoriteter, att olika kulturer och religiösa uppfattningar kan leva sida vid sida. Detta ställer krav på oss människor att vi växer i ödmjukhet, tolerans för olikheter, acceptans och att vi vågar möta varandra.

Svagito R. Liebermester skriver i sin bok ”Roots of love” att vi alla ingår i större sammanhang och att vi drivs av en önskan om att tillhöra sammanhang, tillhöra kollektivet. Vi har en känsla av samvetskänsla mot våra föräldrar, släkt och familj, men även mot kollektivet. Han ger exempel på att vi känner oss obekväma när vi exempelvis bryter mot den kollektiva överenskommelsen genom att komma felklädda till ett evenemang (t ex högtidsklädsel till ett informellt hemma-hos discoparty) och därmed sticka ut från de övriga, att det inte bara är den som kanske har missförstått klädkoden som känner sig obekväm utan även människorna omkring. Jag menar att detta kan också vara en förklaring till att många i offentliga miljöer och sammanhang är obekväma med klädkoder och kroppsspråk som signalerar andra kulturer än majoritetskulturen, men jag tror att vi kan hantera detta i samhället genom mer acceptans och tolerans mot varandra, och genom ökad kunskap om andra kulturer och sedvänjor.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är en bra grund för varje samhälle, det ger en intellektuell komplettering till utvecklandet av kärleksenergin i varje människa – kärleksenergin till oss själva och varandra som vi stödjer och finner genom meditation där vi går in i vårt eget inre, vårt sinne och vårt hjärta och känner en närvaro. När vi fokuserar på vårt hjärta och sprider till oss själva och ut i vår kropp och utanför vår egen kropp, ut till vår familj, släkt, vänner, arbetskollegor och ännu vidare så tror jag att vi tillsammans skapar en värld av kärlek och ljus.

Min uppfattning är att det materiellt inriktade konsumtionssamhället som vi har runtomkring oss, inte ger näring till människors existensiella behov – att det finns hos många en längtan efter en djupare samhörighet och kontakt, relationsskapande, som konsumtionssamhällets fysiska orientering inte helt lyckas döva. Jag ser världens krig, oro, konflikter, hatbrott, aggressioner av olika slag, som effekter av ett samhälle där vi människor har tappat kontakten med våra rötter, med kontakten inåt i vår själ, där identifieringen med det yttre materiella har skapat avstånd från oss själva och varandra. När vi går inåt i oss själva och utforskar, upplever, vårt inre djup – gärna i sammanhang med andra människor – så tror jag detta ger läkning, trygghet, mer frid och fred med oss själva och därmed mer frid och fred ut i världen. Att vi behöver pauser ibland från sociala medier, internet, nyhetsbrus och informationssamhället – gå ut i naturen, sitt vid havet, umgås med djur, dansa loss själen för att hitta kraft, jordning, grundning och närvaro i självet igen som ger styrka att möta världen ifrån.

Jag önskar dig kärlek och ljus på din vandring

Raphael Mabo

Raphael Mabo : Att släppa och gå vidare med kärlek

Att vara människa innebär ofta utmaningar och en utmaning kan vara den att gå vidare, att släppa taget. Vi vill så gärna att allt ska vara bra, att allt ska fungera, men vi kan inte ändra på någon annan för varje människa har sin resa. Relationer kan komma och gå, människor kommer in i våra liv och ibland blir det för en kort tid ibland för en längre tid. Jag tror att vi alla gör vårt bästa utifrån den medvetenhet vi har, de resurser och den kunskap som vi har tillgängligt i varje nu. När vi tittar bakåt så kan vi se med en annan blick, men i varje stund i nuet så har vi tillgång till det vi har tillgång till. Jag ser varje möte som en gåva, som en hjälp för utveckling, även de som varit smärtsamma. I varje nu expanderar vi våra erfarenheter, vår kunskap, vår livskänsla.

Att släppa taget och gå vidare kan vara smärtsamt, kan vara mindre lätt. Hjärnan kan tänka att det vore det bästa, samtidigt som kroppen känner stress och bindningar och smärtor, sorg, och hjärtat gråter. Som en hjälp för att släppa, lämna, gå vidare efter det som varit, så har jag haft stunder för mig själv som för mig handlat om att försonas i mig själv – göra mig själv fri och jag tror att frigör jag mig så frigör jag även andra för i ett högre perspektiv tror jag på att vi alla hänger ihop.

Jag sitter med mig själv, har vackert och lugnt omkring mig, och tänker – känner Jag hämtar hem allt det som är mitt, allt det som tillhör min personlighet och min fysiska kropp, jag hämtar hem min kraft och mina mentala och känslomässiga trådar och band, jag hämtar hem allt det som är rent och sant och skickar iväg allt det som är annat – skickar iväg till solen för att transformeras. Jag tackar för det jag lärt mig, tackar mig själv och andra som medverkat. Jag låter kärlekens ljus skina och stråla över nuet och alla medverkande och inblandade. Jag önskar det bästa för allas läkning. Må detta ske!”

Jag sitter med detta en stund. Känner igen. Observerar de känslor och tankar som rör sig i min kropp, är ett vittne, bevittnar istället för att gå in i det. Låter det som känns kännas och vara, låter det som tänks tänkas och vara. Det kan hända att jag gör denna övning eller ceremoni flera gånger, om det känns så.

Raphael Mabo : Du är kärlek

Kärlek kan vara så mycket mer än förälskelse i en specifik individ, kärlek kan vara en livskraft som vill andra väl och bejaka livets växande och innebära värnande av liv – att ta hand om varandra, att vara vänliga, hjälpsamma och stöttande för varandra. En kärlek som inte gör skillnad på etnicitet, religion, hudfärger, var människor är födda, en kärlek som ser att alla är lika mycket värda, alla är viktiga, alla har samma ursprung och att vi alla tillhör samma familj.

Din kärlek kan du inte ge bort, för du är kärlek, kärleken är varje människas essens, det är inte något du har utan något du är. Och kärleken som du är kan du sprida, du kan låta din kärlek färga dina handlingar, tankar, ditt agerande, hur du möter andra människor. Låta denna kärlek sprida sig inifrån och ut, öppna upp kärleken för dig själv, fyll din kropp, minns att du är vacker, att du är gudomlig och värdefull och sprid ut till andra omkring dig.
Jag hälsar det heliga i dig, och i dig och i dig. Minns att du är vacker, och du och du… Låt oss tillsammans sprida kärlek på vår vandring genom livet, låt det spridas som ringar på vattnet.